Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för andra, för hädangångna föder och för
efterkom-mande, för sin familj, för del land och det folk,
hvaröfver man styrde, trodde man sig på detta säU
kunna förvärfva gudomlig välsignelse. Dessa
uppoffringar af verldsliga ting för heliga ändamål, de
försakelser, man underkastade sig till försoning för
sina synder, bevisa dock uppmärksamhet, sinne,
omvårdnad för något högre. Äfven midt under
många förvillelser, och ehuru mycket än fomärfd
våldsamhet i lynnet frambryter, tränger dock
kraften af Jesu lära in i h jer la t och lefvemet, och det
var icke obekant, att kärleken till Gud och nästan
var dess förnämsta bud.
Men hvilka förändringar än föregingo i folkets
tro och seder, var del ännu långt ifrån, att
hedendomens gamla sedvanor alla försvunno. Vissa
hedniska föreställningar och bruk gingo öfver i
Christen domen, antogo en christlig betydelse, och
sålunda förvandlade, tåldes, gillades, understöddes af
kyrkan. Det var endast på detta sätt, under detta
villkor allena Christendomen kunde blifva en så
vidt utbredd lära- Ingen ny religion finner ingång
i den menskliga själen, utan alt i mer eller
mindre mon sluta sig till den gamla; nya religiösa
begrepp och föreställningar måste knyta sig till dem,
som de finna före sig, om de skola bana sig vägen
fram, intränga och blifva lefvande. Häraf skedde
äfven, att hedniska och christna begrepp och seder
på mångfaldigaste vis blandade sig med hvarandra.
Folktron förblef vid vissa, från hednaåldern ärfda
föreställningar och sedvanor så mycket fastare, ju
mer dessa bildade den inflytelserikaste, med
folk-lifvet närmast sammanvexta delen af nationens
minnen, af dess hisloria929. Sinnena voro ännu icke
”redimenda71 — ”Spe immareescibilis glori« mundanas
divi-”lias conlemnentcs” o. s. t.
929) Man kan så mycket vissare sluta derlill, som ännu långt
trara i tiden spåren deraf förekomma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
