Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reträdesrättigheter uppstår mellan Svearne och
Göterna, och stammarne, tvedrägtiga, dela sig om
konungaslägten, utbildar sig, i brytning med
ätt-lingarnes af konungahusen anspråk på
konungadömet efter gammal arfsrätl, mer och mer
grundsatsen om folkets valrätt. Men äfven valet ledes och
bestämmes med afseende på härstamningen949.
Riket öfvergår till en blandning af arf- och valrike.
Utan att arfsrätten fortfarande varit den
väsendtli-gen gällande, Konungen den polstjerna, på hvilken
folket blickat, konungaslägten den medelpunkt,
omkring hvilken allt rörde sig, huru skulle
frändekri-gen och vexlingarne mellan Sverkerska och Erikska
slägterna varit möjliga! Så oinskränkt och
fullständigt utbildad folkets valrätt framstår i
Landskaps-lagarne, sker dock, att vid fadrens död
konungadömet öfvergår till sonen, vid manliga stammens
utslocknande åter till ättlingarne deraf på qvinnosi-
nöje med honom allmogen kan hafva nlöfvat sin makt,
för-drifvit honom och antagit en annan. Sådant bar äfven skett
i tiderna efter Gustaf I, utan ail Sverige då kan sägas
hafva varit valrike. Hvad arfföreningarne efter hans lid
uttryckligen bestämt och fastställt, detsamma var rattssedvana i
forn-gamla lider.
949) Sådant var äfven förhållandet i Frankernas, Ty skar nes, i
Spanska och Engelska, vi kunna säga i nästan alla
Europeiska monarkier. I det Romerskl-Tyska riket afvek man utan
vigtiga grunder icke lält från den herrskande dynastin, men
man band sig icke uteslutande vid någon gren af
densamma. Hos Frankerna år vid Konungens död Öfvergången af
konungadömet till sonen regel. Undantagen från arfioljden i
rät linea äro i alla länder sällsynta, om icke tilläfveniyrs
arf-vingen ännu befann sig i barnaåren. Vi ha sett, huru
under den stora förvirringen i Norrige alla de, som ulgåfvo sig
för konungasöner, äkta eller oäkta, äfven ättlingarne af
konungahuset på qvinnosidan, genast funno talrika anhängare.
Man ser icke någon, som ej närmare eller fjerraare hörde
till konungaslägten, eller föregaf sig att höra dit, finna
understöd eller ens göra försök att uttränga den herrskande
ätten från thronen, ty folkets tänkesätt öfver denna punkt
låg klart i dagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
