- Project Runeberg -  Svenska folkets historia från äldsta till närvarande tider / Fjerde Bandet /
461

(1834-1854) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

des af ålder till sådana, som dels måste med högre
böter försonas, dels hade fredlöshet till följd. De
äldre lagstadganden i dessa fall voro emellertid
icke mer tillräckliga att betrygga den allmänna
friden och säkerheten. Vården om dessa
kraf-de strängare, bestämdare åtgärder och ett
kraftfullare lagens handhafvahde. Birger således gaf
den lag, att eho, som sargade eller dräpte
någon i sitt eget eller i annan mans hus;
bort-röfvade eller våldförde qvinna: dräpte, sargade en
annan i kyrka, på kyrkogård eller på ting; högg lem
af en annan1054; hämnades på vederpart, sedan
frid och säkerhet blifvit utlofvad eller förlikning
ingången, eller hämnades på en annan än den, som
begått gerningen: densamme, som gjorde sig skyldig
till något af dessa brott, hade ej blott förverkat allt,
hvad han egde1055, till treskiftes mellan Konungen,

1054) Uttryckes i Upl.L. (Kun.B., VIII) sålunda: ”Taker man
”annen, ledhir lil slox, hogger aff bender »Ur föter, thet
”sr kuounx edhsöre, uten Ihet kom i i wapne skipti,”

1055) Om äfven i fast som i löst, säges icke > den äldsta, från
Magnus Laudulåses tid i behåll varande lag härom (se
längre fram, noten 1062); men att efter Birgers egen lagstiftelse
derraed endast afsågs den lösa egendomen, skönjes af hvad
Birger sjelf derom yttrat (se noten 1022), och bestyrkes
ännu vidare af landskapslagarne, hvilka med uttryckliga ord
bestämma, att uti ifrågavarande fall den brottslige förverkat allt,
livad han egde ofvan jord: ”Nu eru thesse mall konongs
”ezöre — Huar them bryter horo marghir ther <ero alz
sa-”man, tha haua the allir forwerket tby thör agho vtan
iord-”hene;” yngre Vestg.L,, Addit., VII: 20. ”Hwar som
”ther bryter a mot, han hawer fore giört ailu ihy han a
”owen a iordhinni, swa mangir sum ther eru;” Upl.L.,
Kun.B. IX., och likaså de öfriga lagarne, hvarjemle de
tillika stadga, att nr förbrytarens bo först sknlle undanskiftas
hustruns lott (nemligen hennes enskilta egendom, giftorätt
och morgongafva) och barnens lott, emedan ingen kunde
förverka den andres lott, ej fader sonens (om fader
innehade sonens mödernearf), ej broder broders (om bröderna
su-to i oskifladt bo), utan blott sin ensama lott, som skulle
treskiftas mellan Konungen, häradet och målseganden: ”Therrac
*goz skal skiptes i thre lote, en lot malseghandhe, anna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:07:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolkhi/4/0472.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free