Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
z
af dådlöshet hos den ena, af illvillighet; och hat
till anhöriga hos den andra begagnade utvägen, att
undandraga arfvingarne godset genom att gifva sig
till egendom åt en annan och deri genom på denne
öfverfora arfvet, ty husbonden hade rätt till all
trälens egendomTrälar af detta slag voro de
mest föraktade, såsom röjande ett vanslägtadt sinne
hos den, som på detta sält kunde afkllida sig
egenskapen af friboren man och af huglöshet eller
låg-sinnighet till vanheder för sig och sin slä g t sälja
mannens dyrbaraste egendom, friheten1069. Så
mycket lättare kunde lag sliftas deremot1070. Men
längre vågade lagstiftaren ännu icke gå. Det var
äfven gammal eller genom tiden uppkommen sed,
att då målseganden tog mindre böter, än honom
efter lag tillborde, eller han helt ocli hållet
efter-gaf desamma, ansågos Konungen och häradet äfven
hafva förlorat rätt till sina andelar deraf.
Sålunda kunde genom underslef från målsegandens sida
både Konungen och häradet gå miste om sin rätt.
1068) ”Nu roa cgh man iordh rclla annat gozs giua undan rael-
”lum aruum–— ok egh sik til gseffhrsels giua: thy
”at thaet gaf Birgltir Jarl af.” Östg.L., iErfd.B., XI.
1069) Se Första Bandet, s. 596.
1070) Deremot om någon af vanmakt eller sjukdom ej längre
förmådde hjelpa sig sjelf eller föda sig, och sjelf han ej
hade barn, skulle han hem bjuda sina fränder sitt gods; men
ville ingen af dem mottaga honom eller föda honom, då
kunde han öfverlemna sin egendom till annan man, som ville
skota densamma och lifnära honom; efter hans död åter egde
arfvingarne eller hans närskylda rättighet att återtaga
egendomen mot det, att de till fullo betalte kosthållningen för
honom till den, som födt honom, nemligen 4 mark om året
för gäfträlen och 3 mark för qvinnan, samt dessutom ersatte
bonden hans arbete, i afräkning åter på hvilken betalning
skalle afgå, hvad egendomen undertiden afkastat; ville na
arfvingarne icke beqväma sig till denna ersättning för arbetet
och kosthållningen, då skalle egendomen förblifva i dens ego, till
hvilken gäftrålen öfverlåtit densamma; Östg.L., iErfd.B.,
XII. Således på visst sält ännu fortfarande funnos gäfträlar,
men efter detta lagstadgande mer till namnet än i verket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
