Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
härnad och vunno ryktbarhet, ära och rikedomar.
Glansen deraf återföll på deras efterkommande, så
-länge son efter fader genom stort hof och egen
betydenhet upprätthöll det från fäderna i arf gångna
högre anseendet. Det bildade sig på dessa vägar
en klass af familjer, som genom det ärftliga
anseendet, genom de företrädesvis af deras söner öfvade
krigiska färdigheter, genom rikdom på odalgods och
underhafvande höjde sig öfver de menige
odalmännen, till följd deraf hos sig närde en stolt känsla,
i allt voro de främsta och utöfvade en inflytelse,
som märkbart ingrep i folklifvet. Dessa slägter
räknades till de stora, de förnämsta, och såsom
sådana utgjorde i viss mening en adel; de betecknas
i konungasagorna med benämningen ättstore,
kynstore, storborna, ättborna,
ädelborna1291, storättade, stormän, rikis män 1292,
storbönder, hvaremot svara urkundernas
proceres, magnates, nobiles, majores, primores
regni, såsom de kallas i de på latinska språket
utfärdade konungabrefven till utmärkande af rikets
förnämste1293. Ur klassen af dessa stora, odalborna
1291) ”Edlibornir” — w®dliborinn,\ Oi. d. Hel. A, hos Sn.
Sturl., c. 96.
1292) Stora mäktiga män.
1293) Jfr. noten 708. Det har varit mycken tvist derom, huruvida
folken af den Germaniska stammen i äldsta tider känt ett
ärftligt adligt stånd. Man har fästat sig vid Taciti nobiles
och principes i hans bekanta skildring af Germanerna, och
då man ansett principes beteckna höfdingarne (”Eliguntur
”in iisdem conciliis principes, qni jura per pagos vicosque
”reddunt”), föreslåndarne för landskap, härad, byar, har
man i nobiles velat se en bördsadel med bestämda
företrädesrättigheter, ett förelrädesberättigadt adligt stånd. Men hos
de Germaniska folken feltes ännu långt fram i tiden den
väsendtliga skilnad i rättigheter, som i det gamla Rom egde
rum mellan Patricier och Plebejer. Då Tacitus säger, alt
Germanerna ”Reges ex nobilitate, duces ex virtute sumunt”,
kan med nobilitas här gerna icke annat förslås 5n
konun-gaslägien, eller kan man derunder äfven föreställa sig dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
