Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på öppna vattnet. Verner von Heidenstam älskade att
höra förtäljas om henne, allrahelst på aftonen, när han
satt framför brasan. Men »ännu vid ljusan dag, tänkte
jag», så berättar han, »på henne, när jag såg sjön sträcka
sina skogiga armar mot söder, där solvägen leder över
vattnet bort mot det okända och lockande. Den mörka
ryttarinnan och den gåtfulla sjön med sina underjordiska
hemligheter, sina kringsvävande syner, sin hastiga vrede
blevo för mig ett och samma väsen.» Och när han en
gång på vintern vågat sig långt ut på Vättern, ända till
klippan Skärvesten, som bildar gränsen mellan svears
och göters land, och snöyran tog till och det blev allt
skummare, då tycktes honom den svarta klippan få liv
och taga form av en ryttarinna, och i blåsten omkring
honom susade de gamla orden: »Heliga Birgitta, bed
för oss!»
Olshammar låg utomordentligt vackert alldeles nere
vid Vättern, och skogen, Tiveden, sträckte sig ända in till
herrgården.
»Den, som lyss som liten slarv
till skogens dån, får annat arv
än den, som föds vid en gata»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
