Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vers och läste gärna upp dem för sin mormor, som han
tyckte mycket om att tala med. Bellman, Lidner, Tegnér
och andra svenska skalder läste han ivrigt.
Sedermera kom Heidenstam till Beskowska skolan i
Stockholm, som han dock inte gick igenom, därför att
han blev klen. Läkarna förordade en resa till sydligare
länder för honom, och så kom det sig, att han, medan
ännu hans jämnåriga gingo i skolan och läste läxor, fick
med egna ögon se Florens’ och Roms härliga
konstskatter och Orientens under. Begåvad och vetgirig, gav han
akt på allting omkring sig, och ett stort nöje beredde det
honom att få teckna eller måla av allt det vackra eller
karakteristiska han såg. Han ägde nämligen även goda
anlag för målning och funderade vid denna tid på att bli
artist. Orädd som han var, råkade han emellanåt ut i
äventyr. Så gav han sig en gång ensam ut i öknen och
hamnade mitt i ett beduinskt rövarläger. Det såg illa ut
för honom, men han var ej rådlös, utan satte sig helt
lugnt ned och ritade av hela skaran i sin skissbok. Både
små och stora skockade sig kring honom och beundrade
ritningen, och ingen rörde ett hår på hans huvud.
En annan gång råkade han farligare ut. Han befann
sig på en gata i en arabisk stad, då han ficke se en man
misshandla en sjuk häst. Detta berörde en av de
ömtåligaste punkterna i Heidenstams själ, hans kärlek till
djuren. Han rusade fram och gav mannen ett knytnävsslag
mellan ögonen. Ett vilt slagsmål uppstod, och
Heidenstam höll på att bli övermannad av folkmassan, då några
bildade araber kommo till och räddade honom.
Man erinrar sig denna händelse, då man läser följande
rader hos Heidenstam:
»Och hade jag en vän, en enda vän,
och denne ende slog ett värnlöst djur
och gav sin hand, som nyss med värmen ur
min själ jag tryckt och velat trycka än,
jag toge aldrig denna hand igen!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
