Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stått beundrande inför tempelruinerna från antikens
dagar! Vad han kände, då han tänkte på de längesedan
förgätna konstnärer, som skapat dessa byggnader, har
han sjungit om i den härliga dikten »Namnlös och
odödlig».
Vi befinna oss i Pästums rosenträdgård, blå är
himmeln, blått Medelhavet nedanför, klar lyser solen på
Neptunitemplet, som nyss är fullbordat. Lutad mot
mannens arm står konstnärens unga hustru och prisar glatt
hans verk.
»Nu är min lyckas mått till brädden fyllt.
Den man, som för mig hem till Naxos’ hamn,
har byggt Neptunus denna vackra byggnad
och återvänder med odödligt namn.»
»Säg vida hellre, när om några år
vi dö och småningom vårt namn med oss,
står denna byggnad, som i dag den står.
Tror du en konstnär i sin diktnings stund
handklappningar och rop till bakgrund ser?
Nej, inåt, endast inåt ser hans öga,
och världen finns för honom icke mer.
Och därför ville skalden gråta blod,
när han ej mäktar föda fram sin själ.
Men han vill kyssa varje rad, i vilken
han återser sin ande sann och hel.
I dessa rader lever han och rors.
Odödligheten söker han, men märk,
hans eget verks och ej hans eget ryktes.
En konstnärs rätta namn, det är hans verk.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
