Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Selma Lagerlöf. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
leva och dö, och småningom hade minnena och sägnerna
liksom slagit rot där och vuxit fast. Ingen, som haft sitt
hem på Mårbacka, kunde tänka tillbaka på det utan att
minnas de långa vinterkvällarna, då man satt tillsammans
vid spinnrockarna och det ena äventyret, den ena sagan
eller spökhistorien berättades efter den andra.
Då var det inte så roligt för en liten flickunge att
bli sänd i något ärende upp i handkammaren. För man
måste ju över hela den mörka vinden, och fantasien var
fylld med underliga gestalter ur sägner och spökhistorier.
Så hjärtat klappade, innan man fått tag i linet eller
skorporna, innan man vridit om nyckeln i handkammardörrn!
Sedan var det att taga vinden i ett par skutt, att störta
nedför trappan och genom förstugan.
För resten var det inte bara Mårbacka utan hela
nejden, som var full av sagor. Men på Mårbacka hade man
liksom mer ro att tänka på och minnas allt det gamla.
Och så fanns där en, som kunde berätta så underbart
och vackert och målande, att det knappast funnits hennes
like i hela det sagofyllda Värmland. Det var gamla
farmor. Men om henne skola vi låta Selma Lagerlöf själv
berätta.
»Då jag var fem år gammal, hade jag en så stor sorg.
Jag vet knappast, att jag haft någon större alltsedan. Det
var då, som min farmor dog. Allt intill dess hade hon
varje dag suttit i hörnsoffan i sitt rum och berättat sagor.
Jag kan ej minnas annat, än att farmor satt och
berättade från morgon till kväll, och vi barn sutto stilla
bredvid henne och hörde på. Det var ett härligt liv. Inga
andra barn hade det som vi.
Det är ej mycket jag kommer ihåg om min farmor.
Jag minns, att hon hade vackert, kritvitt hår och att hon
alltid satt och stickade på en strumpa.
— — —
Jag kommer också ihåg, att hon kunde sjunga visor,
men det gjorde hon inte alla dagar. En av de där visorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
