Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Selma Lagerlöf. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tänk, så vackert det lät! Det var ju en riktig vers
med rim och allt! Kunde hon kanske verkligen dikta,
hon? Det var något märkvärdigt, ja, rent av underbart.
Åter och åter sade hon om det lilla rimmet, och på
kvällen, när hon lagt sig, fattade hon föresatsen att skriva
ett helt poem. Under natten låg hon vaken och författade,
och på morgonen hade hon en hel del strofer färdiga.
Själv har Selma Lagerlöf berättat oss rätt mycket om
dessa sina barndoms- och första ungdomsår, de år, då
hon gick och drömde om att lyckan skulle komma till
henne på det sättet, »att någon främmande, som var
mycket upplyst och mäktig, skulle komma att genom en
underbar slump upptäcka, vad hon skrivit, och finna det värt
att tryckas. Sedan skulle allt det andra gå av sig självt.»
Men tiden gick, och den »främmande» kom aldrig.
Visst hände det en gång, att en god vän till familjen
Lagerlöf, fröken Eva Fryxell, tog hand om hennes dikter
och försökte få in dem i en tidskrift. Men hon
misslyckades, och det var ju nästan värre, än om aldrig någon sett
dem. Hu, en sådan sorglig dag det var för den unga
flickan, då posten förde till henne ett stort, tjockt brev
med alla dikterna i!
Så gick tiden, och Selma Lagerlöf fyllde tjugo år. Då
började hon bli otålig och fundera på om hon ej borde ge
sig att söka upp lyckan. Författarinna ville hon
fortfarande bli, men hon hade lärt sig förstå, att det fattades
henne något mycket viktigt, utan vilket hon aldrig kunde
nå det målet: kunskaper. Å, så hon längtade att få
studera på allvar som bröderna! Det fanns för övrigt ännu
ett skäl till att hon behövde komma ut och förvärva
kunskaper — hon måste tänka på att kunna försörja sig själv,
och säkert skulle det dröja många, många år, innan hon
kunde bli så stor författarinna, att hon kunde förtjäna
mycket pengar. Så beslöt hon att bliva lärarinna.
Men för att kunna komma så långt måste hon gå
igenom Högre lärarinneseminariet i Stockholm, och huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
