Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Selma Lagerlöf. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle hon få medel därtill? I hemmet var det ont om
pengar, och vistelsen i Stockholm skulle räcka tre år,
sedan hon kommit in vid seminariet, således bli rätt dyrbar.
För övrigt måste hon dessförinnan gå igenom en kurs
i huvudstaden, ty annars skulle hon, som ju aldrig gått i
någon skola, omöjligt kunna bestå i den ganska stränga
inträdesprövningen.
Slutligen meddelade hon fadern sina planer och
bekymmer. Han ogillade tanken helt och hållet — på den tiden
var det ju ej alls så vanligt, att unga flickor bröto sig
en bana — men gav vika för hennes böner, och så fick
den unga flickan fara till huvudstaden.
På hösten 1881 prövade Selma Lagerlöf in till
seminariet. Det var några mycket allvarliga dagar för henne.
Det fanns många fler sökande, än som kunde komma in,
och många voro mycket duktiga och hade gått igenom
fullständiga flickskolor. Selma Lagerlöf tänkte lågt om
sig själv och sin begåvning, och var nästan säker på att
ej komma in. Men, ack, vad detta kändes förskräckligt
svårt för henne! Misslyckades hon nu, så vore ju hela
framtiden stängd för henne, aldrig mer skulle hon få
försöka igen! Hon, som törstade efter kunskaper, skulle
aldrig kunna förvärva sådana, hon, som ville bli
självständig och hjälpa de kära därhemma, skulle kanske få
nöja sig med en liten guvernantsplats med ett par hundra
kronors lön. Och vad skulle fadern säga?
Så kom den dagen, då allt skulle avgöras. Examen var
slut, och Selma hade ingenting annat att göra än vänta
på ett meddelande från seminariet. Det var så
förskräckligt svårt att bara sitta och vänta. Vad tiden gick hemskt
långsamt! Hade hon ej kommit in, så skulle
vaktmästaren komma och lämna henne ett brev, men han kunde ej
väntas förrän efter kl. 5, hade man sagt. Men kanske
det avgjordes tidigare, detta år. Fastän det var långt til]
kl. 5, så hoppade hon högt upp för var gång det ringde
på tamburklockan, och hjärtat ville stanna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
