Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Selma Lagerlöf. II. - Selma Lagerlöf. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så blir klockan 3, och det ringer igen. Det är en
kamrat till henne, som också söker in vid seminariet och som
nyss från säkert håll fått veta, att de båda vunnit inträde!
Selma Lagerlöf säger själv, att hon i den stunden ej
visste, vad hon sade eller gjorde. Hon skakade i hela
kroppen, tårarna strömmade utför kinderna på henne, och
hon skyndade att smyga sig undan längst in i våningen
för att få vara ensam.
III.
Man kan förstå, att det skulle kännas mycket underligt
för Selma Lagerlöf, som levat ett fritt och härligt liv ute
på landet, att komma till en stad, att vandra på de gråa
stengatorna och bo i ett stort stenhus och så att ständigt
vara tvungen att studera i böcker. Aldrig hade hon känt,
huru kära de blå bergen, skogarna och gården där hemma
voro henne som nu. Så hon kunde längta hem till
Värmland! Men hon måste strida mot denna hemlängtan, ty
det gällde att knoga duktigt med läxor, skrivningar och
provlektioner för att bli en skicklig lärarinna.
Sagorna där hemifrån fick hon emellertid inte bukt
med. Rätt som det var, kunde de dyka upp, och då
fylldes hela hennes fantasi med underliga spökgestalter men
också med ståtliga, lysande »kavaljerer» från det gamla
Värmland, med sköna damer, med farliga äventyr i
Värm-lansskogarna — — —
Och så inträffade en dag det märkliga.
Hon hade just varit med om en lektion i
litteraturhistoria, då det talats om Bellman och Runeberg, och gick
och tänkte på de gestalter, som man möter i deras
diktning. Hon såg dem framför sig, Movitz och Ulla
Vinblad, Döbeln, Sandels, Sven Duva och Lotta Svärd. Och
så sköt en tanke blixtlikt snabbt genom hennes själ:
varför skulle hon ej kunna dikta om alla de egendomliga
män och kvinnor, som sagorna därborta i Värmland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
