Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Esaias Tegnér.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fadern utnämnd till kyrkoherde i ett angränsande
pastorat, och familjen flyttade. Vistelsen där blev
emellertid ej långvarig; kyrkoherde Tegnér avled redan i
februari 1792. Fru Tegnér slog sig nu med sina fyra
yngsta barn ned på ett litet hemman i närheten,
Ingrirud. Penningtillgångarna voro mycket små, men
lyckligtvis hade de båda äldsta sönerna, Lars Gustav och
Elov, ej långt kvar på sina studier, och möjligen skulle
de sedan kunna bistå syskonen. Av dessa hade en,
Johannes, ej sina sinnens fulla bruk, varför man
beständigt måste ha vård om honom.
Ingrirud ligger icke i någon vacker trakt av Värmland,
men en härlig björkallé förde upp till huset, och i
närheten fanns en gammal ättehög, där barnen ofta
brukade leka och gräva. En dag kom Esaias strålande hem
med några urnor, som han hittat där, och en annan dag
gjorde han i ättehögen en grav åt en liten död gåsunge,
som han hittat, och diktade då följande vers:
Lycklig du,
lilla gåsunge nu!
Varken korp eller räv eller kråka
dig mera skall råka.
Någon lärare hade modern ej råd att ha till den
tioårige gossen, utan han måste ta sig fram på egen hand.
Läsa hade modern redan för länge sedan lärt honom
under de långa vinterkvällarna, då hon satt vid sin
spinnrock, räkning och skrivning samt något latin hade
bröderna lärt honom, och nog syntes det, att han var en
ovanligt begåvad gosse. Men fru Tegnér hade omöjligt
råd att låta honom slå in på studievägen, och när
en vän till familjen, kronofogden Branting på Högvalla,
erbjöd sig att ta honom till sig på fogdekontoret och
utbilda honom till sitt biträde, så tog modern tacksamt
emot anbudet.
På hösten 1793 reste hon med elvaåringen till Högvalla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
