Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
och slutande brodd i nya bildningar, med vetenskapen till stam.
roed konsten såsom blomma och med hjertrötter, som tränga ned
i djupet af v&rt gammalnordiska kulturlif.
Och, i sanning, det var på högsta tiden att denna tanke
vaknade till klarhet, så vida icke vår nationela sjelfkänsla — och
med henne vårt värde såsom folk — skulle helt och hållet förslöas
och gå under. Ty vi veta det alla, huru den stolta sjelfaktning,
som under vår storhetstid ville göra Sverige till den nyeuropeiska
odlingens vagga, efter olycksdagen vid Pultava småningom sjönk
till en känsla af sorglig nationel förstämning. Under trycket af
denna känsla begynte man småningom öfverskatta värdet af all
främmande kultur, tills man slutligen lärde sig betrakta den
tra-ditionela svenska bildningen såsom höjden af rå obildning. Vi
minnas ock alla, hurusom ännu i vår tid denna uppfattning var
den allmänt förherskande. Inom de högsta, tongifvande kretsarne
talade man franska språket och hade redan länge utbytt de enkla
gammalsvenska hofsederna emot den fadda fransyska etiketten.
I vitterheten var Tysklands språk och litteratur det giltigaste
mönstret. Vid läroverken pluggade man latin och grekiska och
erkände ingen annan bildningsform än den äkta klassiska. Skulle
en konstnär vinna rykte, så måste han hemta sitt mästarebref i
Rom, under studiet af italiensk natur och klassiska skönhetstyper;
ty, kan tro. vår svenska natur förtjente ej studeras, hon saknade
liniens skönhet. Ingen under då, att allt hos oss blef osvenskt,
förkonstladt, förvridet, idel uppskrufning och onatur. Det svenska
folket var på vippen att tappa bort sig sjelf. Vårt eget
modersmål fanns icke förtjent af en lärobok, mindre af en lärostol. Vår
medeltidslitteratur låg och multnade i kungliga bibliotekets hvalf.
Våra historiska reliker saknade tak öfver hufvudet. Våra
kyrkomålningar kalkströkos, medan våra kyrkliga bygnadsverk nedbrötos,
för att lemna plats åt kongl, öfverintendentsembetets försök i den
"enkla stilen". Våra gamla präktiga borgar lemnades att förfalla.
Våra folksägner beskrattades såsom gamla käringsagor. Våra
fäders grafvar sköflades af våldet eller af plogen, medan sjelfva
deras namn, utbytta emot franska, tyska och engelska
romannamn, icke längre uppkallades i egna efterkommande. Den
nationela andan hade inslumrat, likasom konungadottren i sagan, rusad
af en giftig trolldryck, och hon sof under qväljande drömmar,
glömsk af det förflutna och utan tanke för det tillkommande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
