Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
kristendomen var okänd. Ty man finner stundom på sådana
stenar, — utom korsen, hvilka kunna vara yngre, — en kristen bön,
som måste vara ursprunglig. Såsom exempel härpå kunna vi
anföra en runsten med enkla, men vackra slingor, hvilken står bland
hednagrafvar vid Bristad i Norsunda socken, Upland, ehuru man
derpå läser: »Gud hjelpe hans ande", hvilken endast en kristen
kunnat skrifva1). Hit höra äfven tvenne runstenar, som stå bland
hednagrafvar och nära en stor bautasten vid Vilunda i Hammarby
socken, Upland. Den ena af dessa runstenar har mycket vackra
slingor och ett kors, men ingen kristen formel; den andra har en
enklare slinga, ett kors och samma bön som Bristad-stenen:
»Gud hjelpe hans ande»2). A andra sidan bör man nämna, att
många runristningar med vackra slingor, men utan ett sådant
anropande af de kristnas Gud, finnas midt ibland de hedniska
grafvarne och bautastenarne.
Skulle de nu omnämnda runstenarne också icke höra till den
egentliga hednatiden, så är det klart, att de förskrifva sig från
den tid, då Asagudarne måste kämpa med Hvite Krist om
Nordens besittning. Till denna öfvergångstid mellan hednatro och
kristendom höra väl äfven de flesta af våra resta runstenar med
sina präktiga drakslingor, hvilka minnesvårdar i sjelfva verket
endast genom sin runinskrift skilja sig från de stumma
bautastenarne. Utom de redan anförda, höra bevisligen hit de runstenar,
hvilka äro resta till minne af personer som dött i »hvita vadhum»,
d. v. s. i dopkläderna. Då man naturligtvis icke upprättar
sådana minnesvårdar öfver nyfödda barn, är det klart att härmed
åsyftas fullvuxna män, hvilka lefvat upp i heden tro och först kort
före sin död mottagit dopet3). Det var nemligen — såsom vi
se af Ansgarii lefnadshistoria — vanligt vid kristendomens
predikande i Norden, att, <få äldre personer fattat tycke för den nya
läran, de visserligen läto primsigna sig, men uppsköto döpelsen till
dess de kände sin sista stund nalkas, för att kunna genom dopets
renhet vara så mycket säkrare om himmelen.
Dybeck a. st., Stockholms läa, n:o 208.
Dybeck a. st., n:is 89, 90. — Andra exempel härpå äro Dybeck
a. st., n:is 57, 66, 153, 157, 160, 237 m. fl.
3) Att härmed menas fullvuxna personer, ses i synnerhet af en i
Vekholms socken, Upland, befintlig runsten, som restes af en enka
öfver hennes man, hvilken "ward död i Danmark i hvita vadhumn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
