- Project Runeberg -  Svenska Fornminnesföreningens tidskrift / Första bandet /
102

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

102

önskade att vår Svenska Fornminnesförening måtte komma att
intaga samma ställning till vår officiella fornforskningsinstitution som
det Nordiske Oldskriftsselskab till Danmarks historiska museum.
Dertill fordrades dock att den Svenska Fornminnesföreningen skall
hafva nått samma grad och utveckling, som det Nordiske
Oldskriftsselskab. Fornforskningen hade ock i vårt land utvecklat
sig på ett helt annat sätt ån den gjort i Danmark. All
forn-forskning besörjdes förr af antiqvitets-akademien, sedan uppstodo
genom enskilda personers bemödanden provinsiella
fornminnesföreningar. Hvad dessa föreningar uträttat är väl bekant; de hafva
gjort mycket godt, men arbetet har varit alltför ensidigt, de hafva
verkat endast inom ett inskränktare område, och frukten af deras
mödor har närmast kommit provinsen till godo, ej landet i dess
helhet. Vi hafva så att säga i antiqvarisk hänseende hittills
varit mera nerikingar, sörmländingar o. s. v., än svenskar, under
det att förhållandet borde vara det motsatta. Hvad under
diskussionen blifvit anfördt hade icke rubbat tal:s åsigt i frågan, hvilken
han derför fortfarande vidhöll.

Friherre JJeraelih instämde såväl uti hr Montelii som
friherre Djurklous sista anföranden, och hemstälde om
proposition på antagande af friherre Djurklous förslag, hvilket
enligt tal:s öfvertygelse inneburo en ganska god utväg till frågans
lösning.

Dr punÆLius förklarade sig taga till ordet med
blandade känslor. Den upplysning här lemnats, att
provinsföreningarna öfverlefvat sin tid och nu vore stadda på retour, var för
tal. ganska oväntad; de voro, enligt tal:s åsigt, hvarken döda
eller på väg att dö. För sin del vore tal. icke obenägen för en
sådan der sammanslutning; han trodde att den skulle kunna
åstadkommas ; men denna kunde icke ske nu, utan först längre fram, ej
heller kunde den vinnas genom sammanträden af kommittéer. Finge
föreningarna sjelfständigt arbeta hvar för sig, så uträttades
derigenom mycket mera för den eftersträfvade samverkan dem emellan,
än genom att åt någon eller några vissa personer uppdraga att
föra deras talan, såvida man nemligen icke ville gifva dem en
bestämd instruktion. Att Svenska Fornminnesföreningen vore den
engel, som skulle rädda provinsföreningarna och ingjuta nytt lif i dem,
detta hade tal. icke väntat att här fä höra. Finge dessa sednare
utveckla sig i den riktning, de nu inslagit, så skulle Svenska Forn-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:08:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfornfor/1/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free