Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
minnesföreningen derigenom erhålla ett bättre handtag än som kan
ske på något annat sätt. Centralföreningen är i alla fall större
och starkare än hvar och en af landskapsföreningarna, och måste
således alltid komma att utöfva ett ganska stort inflytande på
dessa. Vinner hennes tidskrift terrain hos allmänheten, så kunna
der ganska lätt intagas afhandlingar af värde äfven från
land-8kap8föreningama. Man har antydt, att somliga af dem trädt i
förbindelse med Vitterhetsakademien och deruti trott sig finna ett
hinder för deras samverkan med centralföreningen, enär de genom
sambandet med nämnda akademi skulle blifvit i viss mon beroende
af henne, och således ej kunna verka fullt sjelfständigt. En bland
dessa föreningar är Nerikes Fornminnesförening. Denna förenings
sjelfständighet hade dock genom förbindelse med den officiella
fornforskningen ej lidit något intrång. Arbetet för centralföreningens
ändamål öfverhufvud trodde tal. skulle leda till bättre resultat
om det finge hädanefter fortgå, såsom hittills, på frivillighetens
väg, än genom att söka lagbinda detsamma. I Danmark hade
ej heller någonting dylikt blifvit ifrågasatt och der hade man
dock hunnit så ofantligt långt före oss. Ju mera Svenska
Fornminnesföreningen förmår att genom sitt exempel visa de
enskilda föreningarna den rätta vägen, på hvilken de böra gå, ju
mera hon går i spetsen för de öfriga, desto starkare och friskare
blir äfven dessas lif och verksamhet.
Lektor ^Blomstrand trodde att Svenska Fornminnesföreningens
styrelse borde af mötet anmodas att i samråd med andra personer,
hvilka den kunde med sig adjungera, uppgöra ett förslag om hvad
som för åstadkommande af det eftersträfvade sambandet kunde
åtgöras, samt meddela detta till de enskilda föreningarna, med
anhållan att dessa måtte utse deputerade hvar för sig för att
underhandla å föreningarnas vägnar om saken, så att ett förslag
i detta hänseende kunde till nästa allmänna årsmöte framställas.
Amanuensen Eichhorn yrkade att mötet skulle uttala den
önskan: "att landskapsföreningarna måtte utse vissa personer att
med Svenska Fornminnesföreningens styrelse öfverlägga om sakens
ställning och uppgöra ett förslag, som sedermera meddelas de
särskilda föreningarna till granskning och utlåtande, för att till
slutligt afgörande förekomma vid nästa allmänna möte." Detta
vore, trodde tal., att gå till väga med all den grannlagenhet och
försigtighet som kunde önskas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
