Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
minnesföreningens Styrelse, med anledning af ett bland besluten vid
föreningens möte i Vexjö sistlidne sommar, i April detta år ingick
till Kongl. Maj:t med en underdånig skrifvelse, hvari styrelsen på
anförda skäl, men utan att inlåta sig på grundsatsen om det
allmännas rättigheter till fornfynden, yrkat ändring af l:sta mom. i
8 § af kongl, förordn, den 29 Nov. 1867, angående forntida
minnesmärkens fredande och bevarande, derhän, att äfven
bronsfynd må, såsom enligt samma förordning sker med fornfynd af
sten och jern, af finnaren fritt disponeras. Derjemte har styrelsen,
utan att dock göra något bestämdt yrkande, hos Kongl. Maj:t
anmält, att nämnda mötes medlemmar efter föregående öfverläggning
uttalade den önskan, "att lagstiftningen i afseende på fynd af
fornsaker måtte ändras så, att, med bevarande af möjligheten för statens
historiska museum att inrymma de fornsaker, som företedde ett
allmännare intresse, landskapsmuseer och enskilda samlingar kunde
bilda sig", samt till Kongl. Majrts bepröfvande öfverlemnat, hvilka
åtgärder som böra vidtagas, på det att åtminstone
fornminnesföreningarnas och andra under offentlig vård stående museer måtte
erhålla laglig rätt att innehålla fornsaker, hvilka nu äro förbehållna
åt statens öfriga samlingar. — Något svar på denna skrifvelse har
ännu icke kommit styrelsen till handa.
Rörande den fråga, som nu är å bane, vill jag endast
ytterligare påpeka det olämpliga deri, att det finnes lag af den
beskaffenhet, att det måste bero på tillfälliga omständigheter, huru vida
brott mot den samma komma att straffas. Detta har, såsom
upplyst blifvit, varit förhållandet med denna förordning. Till följd af
för handen varande förhållanden har nemligen Vitterhets-,
Historie-och Antiqvitetsakademien vid flera tillfällen ansett otjenligt att
låta anställa åtal, ehuru bestämda lagöverträdelser egt rum och
blifvit anmälda. Den kongliga förordningen har sålunda på visst
sätt blifvit en lex in ca*u, ett förhållande, som måste föranleda
stor osäkerhet vid hennes tillämpning. Detta förhållande har
dessutom den ännu betänkligare följden att, såsom friherre Djurklou
anmärkt, allmänhetens förtroende till likheten inför lagen
väsendtligen rubbas och lockelsen att öfverträda en sådan lag blifver stark.
Också äro, trots de förordningar rörande detta ämne, som i vårt
land varit eller nu äro gällande, i synnerhet de danska
fornsaks-samlingarna, men äfven de engelska och tyska, ganska rikt försedda
med svenska fornsaker.
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
