Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
Ur principiell synpunkt Sr det i hög grad vigtigt att dels fä
bestämdt och tydligt uttaladt i lagen, hvem som är rätter egare
till fynd af nu i fråga varande slag, dels att åt de svenska
fornminnesföreningarna fä tillerkänd rätten att mottaga och förvara
sådana fynd, på det de icke hädanefter, åtminstone i så stor mängd
som förut, må hamna i utländska samlingar, ehuru de hafva sin
råtta plats i våra egna.
Amanuensen JSxchho^n: Ett uttryck af frih. Djurklou,
angående den privata forskningens förhållande till den officiella,
förmodade tal. vara oafsigtligt. Forskningen är till sin idé fullkomligt
fri, en fullkomligt enskild sak, och hvarje försök att lagbinda henne
är å ena sidan vanvettigt, å den andra alldeles ändamålslösa Hon
kan, bör och får icke vara annat än fri. Att således tänka eller tala
om en officiell eller en privat forskning är något för vår praktiska
tid alldeles oförnuftigt. Forskningen måste vara fri, vare sig att
hennes föremål är böcker, gamla runstenar, blommor eller insekter,
med ett ord, hvad som helst. Tanken på en förordning, som skulle
skydda forskningens föremål, är något orimligt; hvarje försök att
hindra eller att lagbinda henne måste misslyckas.
Lektor yViBEHG: Det är nog sannt att forskningen är och bör
vara fri, men annat är förhållandet med föremålen för densamma.
Den måste vara limiterad af eganderätten, der en sådan finnes.
I främsta rummet är nödvändigt att på något sätt bestämma hvilka
åtgärder böra vidtagas till skyddandet af de fasta fornlemningarne.
Jag hyllar icke den frihet, som alldeles ogenerad i grafhögar gräfver
potatiskällare eller gräfver upp gamla borgplaner, för att der
anlägga potatisland m. m. d. Jag erkänner t. o. m. icke
jordegarens rätt till dylika fornlemningar, ty de tillhöra icke någon
enskild, utan hela svenska folket. Jag tror dock att målet skulle
kunna vinnas på praktisk väg, om man frånginge en viss
beskedlighet, som nu genomgår våra författningar, ofta utan att hafva
någon annan verkan än den, att ställa folk på den punkt, att man
icke vet om lagen skall tillämpas eller icke. Det är, såsom frih.
Djurklou sagt, just obestämdheten i lagarne som gör deras
öfver-trädande så lätt och nästan oundvikligt. För min del önskar jag
att hvarje jordfast minnesmärke måtte förklaras för svenska statens
egendom och hvarje förbrytelse deremot straffas såsom ingrepp i
statens eganderätt.
Dr j^HANLUND! Att den nu gällande författningen icke lem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
