Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
nar tillräckligt skydd ät landets fornlemningar är alldeles klart.
Hon motsvarar således icke sitt ändamål, om man också måste
medgifva att hon i flera afseenden har företräde framför äldre
dylika. Hon är omöjlig att upprätthålla och har icke heller blifvit
upprätthållen. Rörande våra fornlemningar råder derföre, kan man
säga, i flera hänseenden ett laglöshetstillstånd. Detta förhållande,
som uti Svenska Fornminnesföreningens nyss åberopade skrifvelse
till Kongl. Maj:t betonats, kan icke i längden fortfara. De
enskilda museerna, hvilka nu existera i åtskilliga fall på nåder, måste
ega lagligt berättigande att förvärfva åtminstone sådana fornsaker,
som för landskapets eller ortens specialhistoria kunna vara af
betydelse, jemte typer af andra slag. Det vore derföre af vigt att
mötet nu uttalade någon önskan uti nu angifna riktning, i likhet
med hvad som redan skett af Svenska Fornminnesföreningen.
Enligt våra äldre lagar voro alla fynd kronans egendom. I konung
Christopher landslag stadgas att, om egaren ej kunde upptäckas,
upphittaren skulle erhålla J:del af fyndets värde och kronan delar,
men af "bottenfynd" hälften. Denna grundsats om kronans, statens
egendomsrätt till fornfynd har sedermera genomgått lagstiftningen
ända till senare tider. I afseende på fasta fornlemningar har denna
egendomsrätt ännu mera bestämdt och uttryckligt framhållits, men
lika litet upprätthållits. Äfven om man medger denna grundsats
berättigande, också hvad de lösa fornsakerna angår, så hafva de
för vetenskapen skadliga följderna — raka motsatsen af hvad som
dermed åsyftats — af lagstiftningen i denna riktning varit sådana,
att man i tillämpningen funnit sig nödgad att mer och mer
modifiera densamma. Så t. ex. anbefaldes väl i kgl. br. den 20
Aug. 1755 att fynd af guld, silfver, koppar och "andra
konststycken" skulle kronan hembjudas, men dock emot ersättning af fulla
värdet och £ deröfver. Stadgandet om kronans företrädesrätt till
inlösen är nu det enda som qvarstår, såsom erinran om den gamla
grundsatsen att fornfynd vore allmän egendom. Att detta
stadgande emellertid är till men lika väl för fornforskningen som för
bevarandet af våra lösa fornlemningar, har mer än tillräckligt blifvit
ådagalagdt, och jag anhåller derföre att mötet måtte med bifall
till frih. Djurklous förslag till beslut foga det motiverande
till-lägg, "att det med 1867 års författning åsyftade ändamålet icke
blifvit vunnet, och att en förändring i densamma är af behofvet
högeligen påkallad". Särskildt i ögonfellande är, utom i förut vid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
