Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
digheten af ett stadgande i den syftning, att upphittare af
bronssaker måtte få behålla dem. Tal. kände en fornforskare, som med
betydliga uppoffringar skaffat sig en rikhaltig samling bronssaker.
En vacker dag fick han bud från Antiqvitetsakademien, att lemna
henne ifrån sig. Han gjorde det, men han samlade ej något mera.
Många fornforskare hafva också genom Antiqvitets-akademiens
privilegium afskräckts från att sätta sig i förbindelse med henne; de
hafva fruktat att, om de det gjorde, blifva af med sina klenoder.
Privilegiet länder således till skada, ej mindre för akademien sjelf,
än för de enskilda fornforskarne.
Frih. pjunKLOu började med att anmärka att hans yttrande
under förmiddagens diskussion om officiell och privat forskning
icke fäldes oafsigtligt, utan med fullt uppsåt, med berådt mod.
Han satte den officiella forskningen i motsats till den privata.
Med den förra, fortfor tal., afsåg jag den som framgått ur statens
sträfvande att åt sig monopolisera fornforskningen. Detta statens
sträfvande tog sin böljan redan under Gustaf II Adolf och har
sedan alltjemnt fortgått och vunnit mer och mer terrain. Det
fanns en tid då detsamma var fullkomligt berättigadt, och den tiden
räckte mycket länge, ända till de sista åren, så länge det icke
fanns någon annan fornforskning, än den som genom staten bedrefs,
d. v. s. den officiella. Man hade först Antiqvitets-kollegium, sedan
Antiqvitets-archivet och slutligen Antiqvitets-akademien. När
fornforskningen i Sverige först uppträdde, stod landet på höjdpunkten
af krigisk ära och yttre glans; det var de »yfverborne Göthers»
tid. Sverige skulle förherrligas framför alla länder; fornforskningen
verkade för ett rent statsintresse. Tiderna hafva förändrats. Våra
anspråk äro nu icke så stora som de då voro; nu vilja vi endast
hafva reda på hvad vi ega i behåll från forna dagar, utan
att derpå grunda några politiska anspråk. Detta för att visa
att officiell fornforskning var fullt berättigad. Om den privata
fornforskningen kan man icke tala förrän från och med den
tidpunkt då våra enskilda fornminnesföreningar uppkommo.
Dessförinnan hade visserligen några enskilde forskare uppträdt, bland
hvilka den förste var den nu redan bortgångne A. E. Holmberg;
men allmännare spridd hade fornforskningen dock ej blifvit.
Samtidigt med Holmberg uppträdde Richard Dybeck.
Omständigheterna gjorde att det blef för honom nödvändigt att sköta sina
forskningar under Antiqvitets-akademiens egid. Frukterna af detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
