Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
förhållande äro, tror jag, för herrarne litet hvar bekanta, så att
de ej hår behöfva omtalas. Fosterlandskärleken har sedermera
framkallat fornminnesföreningarna; de hafva uppstått genom
behofvet att taga reda på allt hvad som sedan längst framfarna tider
tillhört vårt land. De representera den privata fornforskningen.
Vår historia har ifrån att blott vara en statens historia, eller en
historia blott om det offentliga lifvet, under senare tider vuxit ut
till en historia äfven om det enskilda, om lifvet så att säga inom
hus, om folkets vanor och plägseder, om dess kultur under olika
tidsåldrar. Fornminnesföreningarna hafva gjort till sin uppgift, att
tränga ned i det enskilda lifvet, till folkets innersta rot, och
fornforskningen har, jag är derom förvissad, derpå gjort en ej
obetydlig vinst. Jag nämnde i förmiddags att många, till hvilka äfven
jag vill räkna mig, ansågo det för besynnerligt att staten ännu så
envist fasthåller vid de fornforsknings-privilegier, han från förra
tider ärft, då forskningens frihet i allmänhet är för länge sedan
proklamerad. Det finns numera ingen vetenskap, hvars idkare ej
eger fall frihet att göra alla de rön och samlingar han för sina
studier behöfver, fornforskningen ensam undantagen. Jag förnekar
visst icke statens skyldighet att skydda och värna den andliga
kulturen, och jag håller fast vid hans förbindelse att söka bevara
fornforskningens lätt förstörda eller förskingrade material, så långt
detta utan rättskränkning är möjligt; men deremot vill jag icke
att statens omsorger skola sträckas ända derhän, att de
fornfor-skare, som icke äro i den vetenskapliga statsinstitutionens
omedelbara tjenst — om några sådane händelsevis skulle uppträda —
alltjemnt belastas med officiela tillståndsbevis och en mängd vilkor
och förbindelser, som måste förminska deras nit för sjelfva saken.
Att här förena stridiga intressen, alla med berättigade anspråk att
icke förbises, möter visserligen — det medgifver jag gerna —
stora svårigheter; men just deruti ligger en uppmaning att söka
öfvervinna dem, och detta kan icke ske på annat sätt, än genom att
ärligt uttala sina åsigter och på samma gång möjligen belysa sjelfva
frågan. Det är från denna synpunkt, jag utgått, då jag förordat
tillsättandet af en kommitté. Man har sagt att det icke vore
lämpligt att till Kongl. Maj:t ingå med något förslag i ämnet, innan
svar meddelats på den af Svenska Fornminnesföreningen redan
aflåtna underdåniga skrifvelsen. Jag vill ej bestrida detta, men i
den omständigheten bör åtminstone icke ligga något giltigt skäl för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
