Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
1846. Skråna föllo, och det kan väl då icke vara för mycket
begärdt, om 25 år derefter det skråtvång, som binder
fornforskningen, blir afskaffadt. 1867 års författning utgör en af
länkarne i detta tvång, och följdriktigheten fordrar således, synes mig,
att denna lag först starkt undermineras och sedan alldeles
försvinner. Genom lagen hämmas forskningen i sin gång. Och
hvarföre skulle man icke lika gerna föreskrifva, att ingen finge
sälja gamla sällsynta böcker till kryddbodar eller dyrbara taflor
till utlandet? Ingen har dock ifrågasatt ett dylikt förbud, ehuru
alla erkänna vandalismen i en dylik handel. Något annat medel
att förekomma förstöringen af våra fornminnen finnes ej, än att
meddela folket upplysning om ej endast deras kulturhistoriska,
utan äfven om deras penningevärde. Friheten är här såsom alltid
ett långt bättre och kraftigare medel än tvånget; men för att
vinna henne måste vi af alla krafter arbeta på att f& bort de
nu gällande lagstadgandena — ty deras princip är frihetens motsats,
tvånget — och framför allt på undanrödjandet af den rådande
okunnigheten om våra fornminnens vigt och värde; ty just i henne
ligger roten och upphofvet till försumligheten och liknöjdheten för
deras bevarande.
Ingeniör Pergstrand förklarade att han i allo instämde
med de talare som ansett en förändring i nu gällande
fornminnes-lagstiftning af behofvet påkallad.
Hr yviANDELGHEH: En af föregående talare kom att nämna
ordet »vandalism»; men att denna ej endast funnits i forna tider,
utan tyvärr ännu i dag existerar, derom hafva de iakttagelser, jag
gjort under mina ocularbesigtningar, fullt öfvertygat mig. Många
af våra fasta fomminnesmärken hafva genom vårdslöshet eller
förstörelselusta försvunnit; andra åter hafva blifvit använda på ett
för jordens egare måhända ganska nyttigt, men för älskaren af
våra fornminnen allt annat än glädjande sätt. Af gamla
stenkummel har man tagit materialier till täckdiken; bautastenar har
man ansett lämpliga vid brobygnader och anläggandet af källare,
t. ex. vid Moheda i Småland, der omkring 20 stora kummel
förstördes, och den deri funna bronzen blifvit försåld till
kopparslagare; platser der minnesmärken funnits hafva användts till
hus-bygnader, och stenarne i minnesmärkena hafva fått utgöra
grunden. Af ättehögarne har man nästan öfverallt, isynnerhet i
Småland, gjort potatiskällare. På ett ställe har jag t. o. m. sett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
