Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
Vikingen bygde gerna sjelf sitt fartyg; dock funnos äfven
berömde skeppsbygmästare. Nästan hvarje förmögen bonde vid
kusten hade sitt långskepp, eller annan egen skuta. Långt förr
än vikingatågen böljade, voro Svearne kända såsom sjöfarande.
Tacitus, som i lista århundradet var romersk ståthållare i
nuvarande Nederländerna, talar om deras mäktiga flottor. Från och
med vikingatågens begynnelse, i 4:de och 5:te århundradena,
erhöll skeppsbyggeriet en betydlig utvidgning. De större långskeppen
voro bygda på kraveli, eller som det hette stortimrade, de mindre
på klink. Och att dessa, utan annan konst, än den som förvärfvats
genom uppöfning af naturlig fallenhet, bygda fartyg ofta voro
ganska stora, synes af många berättelser. Så var Olof Tryggvasons
beryktade drakskepp, Ormen Långe, 74 alnar långt i kölen och
låg 18 alnar högt öfver vattenytan, samt hade en besättning af
tusen man. Många bland dessa skepp voro ganska konstfärdigt
bygda, och försedda med rika skulpturarbeten, både i fram- och
bakstammen, infattningar, målningar och förgyllningar, samt
runristningar i bogen och rodret. Sagorna skildra utförligt den
utomordentliga prakt, som slösades på dessa skeppsprydnader. Så i
berättelsen om slaget vid Svoldern. Särskildt på stamprydnadeu
nedlades stor kostnad och konst, och hufvudet på densamma
tjenade såsom flagg. Konung Rolf Götreksson egde ett fartyg, siradt
med gult, rödt, grönt, blått och svart, och hela drakhalsen var
förgyld. Vindflöjlar omtalas af genombrutet snidverk, målade
och besatte med perlor. Till och med berömde konungar
sysselsatte sig med skeppsbyggeri. Olof den helige hade sjelf bygt ett
och annat af sina skepp, och sjelf utskurit det konungahufvud,
som fördes i framstammen af hans fartyg »Karlshufvud», och
* som sedan länge i Norge brukades på höfdingars skepp.
Konsten att smida, och förnämligast att smida goda vapen,
ansågs likaledes för ett yrke, som anstod konungar och höfdingar.
Olof den helige, Harald Hårdråde, Ragnvald Jarl på
Orkney-öame t. ex., berömde sig af att de icke blott förstodo att bruka
vapnen, utan äfven att smida dem. Konung Sigurd Syr i Norge
hade sin smedja vid gården. Höfdingen Skallagrim Kveldulfsson
omtalas såsom utmärkt skicklig både i jern- och träarbeten. Så
snart han kom till Island, anlade han en smedja, enligt
Egilssagan. Städ, bälgar, hamrar och tänger nämnas i sagorna såsom
väl kända redskap. På hvarje fartyg stod ett städ till allmänt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
