Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
bruk. Den största skickligheten i smideskonsten ansågs härröra
från svartalferne och dvergarne, och de konstrikt arbetade
ypperliga vapnen och prydnaderna kallades för »dvergasmide». Men
äfven jättarne tillerkändes kännedom om jernets bruk. Jernskogen
låg i jättarnes verld; jernstänger äro jättevapen; bland
jättin-norua nämnas Jarnglumra och Jarnsaaa. Eddan säger att
Åsarne anlade sig härdar, gjorde städ, hammare och andra verktyg.
Det enda tillverkningssättet af sjö- och myrmalmen, som
äimu för några få år sedan begagnades i öfre Dalarne och
Herjedalen (och som ännu lärer användas i Finland och det inre af
Rysslaud), och hvilket kallades hedningebläster, myrverk och
myrbläster, var det som af våra hedniska förfader och långt iu i
deu christna tiden allmänt begagnades. I små ugnar eller gropar,
käringar, kärlingar eller källingar kallade, murade af sten och
lera, nedsmältes myrmalmeu eller myrjorden, som i Dalarne
kallades imm, i Herjedalen och Jemtland örke eller verke, medelst
anspråkslösa läderbälgar till små färskor, som kallades bläster,
myrjern eller osmundsjern. I en författning af 1303 talas dock
äfven om stålberg i Sverige. Men äfven innan man började bryta
jern ur grufvorna och förädla det till stål, förstod man att t. o. m.
i klensmedens lilla härd genom omsniältning af myrmalmstackjern
framställa både stångjern och stål. På vapen, sadlar och betsel
nedlades stor kostnad. Damascherade klingor finnas någon gång
i jorden. Inlagda och förgylda betsel, stigbyglar och sporrar
omtalas ej sällan. Sadlarne voro försedda med höga bommar,
målade, ofta utskurna och förgylda. Den i hemmets smedja
tillverkade bekanta och fruktade nordiska bredyxan, stundom inlagd
och förgyld, följde väringen till Bysanz, Normandie, England,
Italien och Sicilien, och Olof den heliges bredyxa har ännu i dag
sin plats qvar — i det norska riksvapnet. Vagnar begagnades
väl ej ofta mer än till jordbrukets behof, dock voro de ej
alldeles okända. Täckta vagnar hafva i norden anor åtminstone
ända från 997.
I bearbetandet af guld och silfver utvecklades också icke
ringa skicklighet. Detta intygas af den stora mängd guld- och
silfversmycken, som ännu uppgräfves ur jorden, ofta rikt ornerade
och af det praktfullaste arbete, såsom spännen, hals-, arm- och
fingerringar, nålar, diademer, knappar af guld och elfenben,
dryckeshorn, urnor af guld och af kristall med guldband omkring,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
