Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
två enkla stolpar, uppstälda snedtemot en vägg, och med hål uti,
ofvantill förenade genom en väfbom, och liknade sålunda
bandstolen. Varpen eller ränningen hölls spänd medelst nedtill
påhängda stenar eller träklossar. Midt på väfstolen var en
tvärslå d, vid hvilken solfven voro fästade, och låg i två utskjutande
klykor i, så att den kunde aflyftas vid hvartannat slag, då
väfven måste skedas, h är en -’knif» af trä, i Norge kallad
*ske" eller "skej", svarande mot vår väfsked, att slå ihop inslaget
med, hvilket skedde nedifrån uppåt, ii äro två käppar till att
vända och
medelst tillhjelp af
ett snöre
fasthålla bommen
b i sitt rätta
läge. Bakom
väfven satt en
spännare, att
spänna tyget
med, och som
kunde förkortas
eller förlängas.
Under
väfningen upplyftes
slån d och med
densamma den
ena hälften af
ränningen,
inslaget infördes
med handen
och fastslogs
med skeden
eller »knifven".
När slån åter nedsänktes, återtog ränningen sin förra plats, den
andra hälften låg åtor öfver, inslaget fördes in, o. s. v. På
dessa väfstolar kunde inväfvas i tyget ganska konstiga figurer,
och t. o. m. lättare än på andra väfstolar, men det var dock
ett ganska långsamt och mödosamt arbete, enär skytteln ej kunde
kastas fram och åter, utan de olika färgade trådarne måste för
hand en efter annan inläggas i väfven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
