Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
SOdra Sverige utom Skåne företer i medeltal 4 stensaker på
qvadratmilen — naturligtvis endast en obetydlig del af hvad
som funnits. I Skåne finnas omkring 260 stensaker pr
qvadratmil — en öfverlägsenhet som icke kan hafva sin orsak endast
uti den noggrannare undersökning, som kommit denna provins
till del. Frän Sverige söder om Dalelfven, utom Skåne, finnas
omkring 2,300 fornsaker af flinta och ett ungefär lika stort antal
af annat material, från Skåne 21 à 22,000 flintsaker, men endast
2 à 3,000 af annan sten. Äfven dessa siffror hafva sin
betydelse. Detta om antalet fornsaker af sten. — Hvad beträffar
den bevisande kraften af dessa siffror, tror jag för min del icke
att man får obetingadt hylla den åsigten, att hvarje fynd utvisar
att orten under stenåldern varit befolkad. Vi känna ju ett stort
antal stenfynd, af hvilka den slutsatsen kan dragas, att under
bronsåldern och möjligtvis äfven under senare tid fornsaker af
sten blifvit begagnade. Orsaken härtill har troligen varit
bronsens dyrhet. Omkring 40 i Sverige och Danmark anträffade
fynd höja det öfver allt tvifvel, att stensaker användts äfven
under bronsåldern. Det är äfven alldeles klart, att ett enstaka fynd
t. ex. i Westerbotten icke nödvändigt är något bevis på att denna
provins varit bebodd under stenåldern; stensakerna kunna hafva
blifvit ditförda senare; man måste först undersöka om det äfven
finnes grafvar, härstammande från stenperioden.
De 8. k. stendösarne och gånggrifterna förekomma endast i
Skåne och Westergötland — i hvartdera landskapet till ett antal
af omkring 100 — samt i Halland och Bohuslän, der de
enligt Holmbergs uppgift, innehålla grafvar från bronsåldern.
Sistnämnda förhållande torde dock så kunna förklaras, att
bronsålderns folk drifvit ut stenålderns lik ur deras grafplatser, för
att använda det derigenom vunna utrymmet till hviloplatser för
sina egna döda. För min del kan jag således icke i den
af Holmberg anförda omständigheten finna något bevis för den
åsigten, att dessa stendösar skulle höra till någon annan
period än de andra stendösarne i Sverige. På Öland förekomma,
dock till ytterst obetydligt antal, dylika fornlemningar. I
Wermland, Dalsland och några andra göta-landskap har man deremot så
kallade hällkistor, hvilka måste hänföras till stenåldern. Hvad
Nerike och Södermanland beträffar, vill jag särskildt fösta
uppmärksamheten på de af hr Hofberg och frih. Hermelin upptäckta
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
