Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
339
ciTus1). Det äldsta fullt säkra beviset lemnar dock ^ämianus
yviARCCLLiNUS, af hvars utsago framgår, att denna ed varit i bruk
hos Qvaderne i fjerde seklet af vår tideräkning. Under nära två
århundraden derefter saknas vidare vitnesbörd, men att den gamla
seden fortfarande öfvats af Qvadernes stamförvandter Frankerne
kan ses af Capitulare Childeberti regis från medlet af 6:te
århundradet, der vapeneden aflyses såsom ett hedniskt bruk, och
ersftttes med en mera christelig edsform*). Seden var dock
mäktigare än lagen, och oaktadt förbudet tillämpades vapeneden ej
mindre hos detta folk än hos dess stamfränder Langobarder,
Bairare, Alemanner, Saxare, Danskar, m. fl. och erkännes till
och med i flera af dessa folks lagar3). Man har således, dådet
icke lyckades att undantränga hvad som slagit allt för djupa
rötter i folkmedvetandet, här som i så många andra fall måst
tillgripa den vanliga utvägen att öfverstryka det hedniska bruket
med en christen fernissa. Svärdets korsform erinrade redan om
Christendomens egen symbol, och der detta ensamt icke ansågs
tillräckligt, blefvo de vapen, med eller på hvilka eden skulle
af-läggas, före edgången helgade eller invigda. Bland iuramenta in
altari, sub testamento Dei, super textum evangelii, in
sacra-mento corporis Christi, ad sanctorum reliquias m. fl. kunde
derföre iuramentum super arma hos de flesta germaniska folk
bibehålla sig hela medeltiden igenom, och lemningar efter
densamma spåras till och med så sent, som i 16:de och 17:de
sek-lens rättsförhandlingar4).
’) Si displicuit sententia, fremitu adspernantur, sin placuit,
fra-meas concutiunt, honoratissimum adsensus genus estf armis laudare. —
De situ, moribus et populis Germanüe. Cap. XI,
*) Grundtvig, 1. c. sid. 47 & 48 (6, 7).
*) Af de exempel Grundtvig lemnat må fogande anföras:
Frankerne hyllade sin drottning Gelesvinta år 567 per arma; Saxame
be-svuro freden 632 super arma, och Danskarne 811, 846 och 873 tf»
armis eller per artka, I Longobardemes lagar föreskrifves edgång ad
arma saerata eller blott ad arma; i AUmannemes in arma sua; i
Bat-råmes per arma saerata och i Rehnfrankernes cum dextera armata.
4) Tlera bevis härpå anföras af Grundtvig och Neikter, till
hvilkas arbeten vi hänvisa. Vapenedens allmänna bruk har äfven föranledt
den sistnämnde att förklara ordet svärd vara härledt af svärjaf och att
detta vapen fått sitt namn deraf, att eden aflades med eller på
detsamma. Äfven Wachier hyser en liknande åsigt, men anser
förhållandet Vara motsatt och svärd stamord till svärja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
