Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
ceremonien." Samma sed beskrifves äfven, ehuru mindre
utförligt, af ptiei^hhöök1) och omnämnes af RAlaäb*). Likasom
Whitelocke hafva alla dessa sannolikt sett den tillämpas, och
Rålamb särskildt hade, då han publicerade sitt juridiska verk, två
gånger såsom brudgumme deruti deltagit. Vi ega således
tillräckliga bevis för det vapentag, som förekommit vid adeliga
bröllop i Sverige ännu i sednare hälften af 17:de århundradet; och
vilja vi gå tillbaka i tiden, kunna vi för spjutets utkastande^bland
menigheten anföra Plaus Magnus"3), hvilken äfven på sitt sätt
söker förklara vapnens betydelse vid de svenske frälsemännens
bröllopsfester. Utom långspjutet eller lansen nämner han äfven
ett stickspjut (framta) samt en sköld (scutum) och anser dessa,
hvilka likasom på Taciti tid tyckas hafva tillhört brudgåfvan,
syfta på de båda makarnes ädla börd, som de gemensamt borde
försvara. Långspjutet eller lansen tillägger han en dubbel
betydelse ; först att erinra derom, att äktenskapliga band fordom med
vapen slitits (nvptias olim ferro diremtas), och vidare att
genom utkastandet bland menigheten tjena denna till vitnesbörd
om makarnes inbördes öfverenskommelse och ständiga
sammanboende. Denna åsigt, som ej ogillas af Loccenius, må gälla
hvad den kan i afseende på de vapen, hvilka lemnats såsom
brud-gåfva; men att vapentaget å spjutet, hvilket Olaus Magnus
märkeligt nog icke med ett ord omnämner, ehuru det utan
tvifvel förekommit äfven på hans tid vid morgongåfvans bekräftelse,
haft en rent juridisk betydelse, äfven om spjutets utkastande på
visst sätt afsett att tjena den utanföre samlade menigheten till
vitnesbörd om hvad i bröllopshuset förehades — skall straxt visas.
Hos de germaniska folken var morgongåfvan, såsom de
rättslärde allmänt antagit, en hyllningsgärd åt brudens
jungfrulighet4), eller — som poTÄANN ) kallar det — en commissæ
virgi-nitatis præmium et operæ nocturnæ pretium. Hon kunde
derföre visserligen utlofvas eller lysas a giptær queldi, men fick ej
’) De jure Sveonum et Gothorum vetusto, Holmiæ 1672. Lib 11. Cap. 1.
*) Observations juris practicat Stockholm 1679, s. 237.
•) Historia — Basileæ 1567. Lib XIV. Cap. IV. s. 545.
4) Enkornas ärbarhet (pudicitia) ansågs dock lika hedersam som
jungfruligheten (virginitas), och kunde derföre på samma sätt hedras.
5) Citerad af Mævius Commetitar. in jus Lübec. L. 1. tit. 6. in
pr. n. 85.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
