Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
gifvas förr än de båda kontrahenterna kommit a en bulstær ok
vndir ena bleo’) således dagen efter bröllopet. Hindræ dagx um
morghin |>a aghær bonde husfru sinæ he[>ræ ok hænni
morghon-giæff giæwæ säger Uplandslagen (Erfda B. fl. 4); och hvad
sålunda gifvits blef, om nödiga formaliteter iakttogos och gåfvan
ej öfversteg ett visst belopp9), hustruns enskilda egendom, och
skulle af barnen räknas for möderne och ej för fäderne. Såväl
Uplandslagen som Westmanna- och Helsinge-lagaime fordra dock
att morgongåfvan, då hon lemnades i fastighet, skulle gifvas mæ|>
fastum ok fullum skiælum, och då Östgötalagen tillika har
följande stadgande (Qipt. B. Cap. X): Nu giuær man ior[> at
hin-dra dax gæf ok haldær egh fæst at, celia giuær si\>an ok egh
a hindra dagh, |>a ior[> ma hon egh æpti han ærua utan hans
arua uilin; så synes häraf att den symboliska rättshandling, som
kallades fæst (fast- eller skapt-far ande) var ett oeftergifligt
vilkor för full eganderätt till en på detta sätt förvärfvad fastighet.
Svenske frälsemäns morgongåfvor bestodo också nästan alltid af
jordagods (arfve- eller aflinge)8) och sådana i penningar eller
värdören (Lit smör, läster spannemål o. s. v.) förekomma ytterst
sällan i äldre tider4); men mot medeltidens slut och synnerligast
under 16:de och 17:de seklen finner man jemte fastigheten ofta
ett penningebelopp till kiärlig förbettringh, som det i brefven
vanligen kallas. Denna morgongåfvoförbättring synes i början
hafva tillagts utöfver hvad som utlofvats på bröllopsqväll, och
1) Westg. L. 1. Qipt. B. 2; Jfr II. Gipt. B. U.
*) 8vealandskapens lagar äro så frikostiga, att de till&ta
brudgummen gifva sk mycket han vill, men Landslagen bestämde en viss taxa,
som gåfvan, enligt Telge stadga år 1491, icke tillåts öfverstiga. En
riddare fick gifva till ett värde af 40 U lödiga svensk vigt, svennen till
20 té, allmännelige frälsemän 10, bolfast bonde S, och lösker man 1 tf.
Detta stadgande kringgicks dock ofta på så sätt, att morgongåfvan
nt-fàstes till lagligt belopp, men för detta lemnades jordagods till ett
värde, vida derutöfver såsom pant.
•) Ehuru det icke lyckats att f& närmare kännedom om det
mor-gongåfvobref, hvars högtidliga bekräftelse Whttelocke beskrifvit; så är
det dock ganska säkert, att äfven Christer Horns gåfva afsett åtminstone
en sätesgård med tillydande landtbohemman.
4) Når morgongåfva utlofvades i penningar, plägade den gifvande
härför pantforskrifva gods till ett värde öfverstigande det utfàsta
beloppet; jfr här ofvan not. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
