Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
dock angifver att denna sed icke i allmänhet och kanske endast
i Värend då brukats.1)
Här kan med skäl framställas den frågan: Hafva i vårt land
endast fastighetsöverlåtelser stadfästats med s. k. vapentag, och
är detta den enda bekräftelse med vapen som förekommit i vår
lagskipning? Ett svar på denna fråga kan ej här lemnas; men
att flera symboliska rättshandlingar, än syftande på vapeneden, än
på vapentaget, här kunna uppspåras, våga vi sätta utom allt tvifvel.
Huruvida den ed, som på mötet i Örebro år 1540 blef svuren
af riksens råd, adeln och biskoparne på Konung Oustaffs blotta
Swärdh *) bör anses såsom en förnyad trohetsed eller en med
vapentaget öfverensstämmande bekräftelse af det vid mötet fattade
beslutet, torde ännu vara omöjligt att afgöra, då detta factum
står alldeles ensamt. Deremot saknas ej anledningar att vår s. k.
könsed, som aflades af en eller flera tolfter edgärdsmän, i äldre
tider svurits med väpnad hand eller med hand å vapen. Våra
lagböcker lemna visserligen här lika litet besked som om
vapentaget vid fæst, och öfriga urkunder hafva ej heller — så vidt
hitintills är kändt — i detta fall kunnat meddela några
upplysningar; men detta oaktadt, ligger dock i sjelfva edens art och
beskaffenhet en så tydlig öfverensstämmelse med andra gotiska
folks på vapen aflagda eder, att redan denna nästan framtvingar
ett sådant antagande. Vi behöfva ej heller gå så långt bort som
till Longobarder, Alemanner och andra fjermare stamfränder för
*) Hyltén-Cavallius, Värend och Virdarne, II, s. 404. Ännu i
slutet af förra seklet plägade i Vestergötland vid fastas meddelande
häradsdomaren med en läng staf slå i domarebordet. (Upplysning lemnad
af c. o. styffe efter berättelse från Kinne härad).
2) Stiernemans Riksdagsbeslut IHI, s. 12. — Hvad denna ed
beträffar, så synes Neikter (1. c. s. 16) vilja ställa den i samband med
den äldre vapeneden, hvaremot Grundtvig (1. c. 66 (25)) deri endast
ser en annan form af den i Tyskland vanliga och egentligen krigiska
trohetseden på svärdet, hvilken han afskiljer från den gamla vapeneden.
Huruvida hans uppfattning är den rätta våga vi hvarken bejaka eller
förneka. Men med kännedom af konung Gustafs vana att alltid
använda det medel, han for tillfället ansåg bäst fränya sitt syfte, kan det
vara möjligt, att han, som väl kände sitt folks seder och bruk, kunnat
för detta mindre vanliga fall anlita en gammal svensk, men ur bruk
fallen bekräftelseform, som just i följd af sin ålder och Ovanlighet borde
för detta ovanliga full ega en mera bindande kraft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
