- Project Runeberg -  Svensk-fransk ordbok /
1903

(1922) [MARC] Author: Ferdinand Schulthess - Tema: Dictionaries, France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - U - urhängare ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



crure*; i räfflor cannelure*; [é]vidure*; hava
en ~ [på ena sidan] äv- être écliancré [d’un
côté].

urhängare, porte-montre,
urhävder,/}/. histoire primitive.

Uri, npr. geogr. [canton d’]Uri; motsv. adj.
ura-nien; invånare i ~ habitant[e*] du c. d’Uri ;
Uranien[ne*].
Uria[s], npr. Urie; ~ Urias.
urias, urielibrev, lettre* perfide (d’Urie, de
Bellérophon).
urin (-e?i), urine*; F eau*, ko~ pissat; låta sin
~ rendre (évacuer, émettre, expulser) l’ur.*;
uriner; F lâcher l’eau*, se pissa, -avsöndring,
sécrétion* de l’urine*; diurèse*, -blåsa, anat.
vessie* [urinaire]; niotsv. adj. vésical.
-blas-blödning, läk. hématurie*, -blåskatarr,
-blåsinflammation, läk. catarrhe vésical; [uro]cystite*; vnig. inflammation* (cat.) de la vessie,
-drivande, p. a. läk. no[medel] diurétique; ᚼ
hydragogne; ischurétique; vin vin
diurétique, etc -era1, i. uriner, se låta sin urin under
urin. -fistel, läk. fistule urinaire (vésicale).
-flytning, läk. diurèse*,
urinföding, aborigène; ibl. autochtone, jfr
urfolk.

urinilförgiftning, läk. urémie*, -glas, urinai ; P
urinoir, -gång, se -ledare, -kanal, anat. uretère,
-kastning, évacuation* (expulsion*, émission*)
d’(de l’)urine*. -kur, guérile*]urinoir:
vespasienne*; P pissotière*, se pissoar. -ledare,
anat. méat (voie*, conduit) urinaire, jfr -kanal.
urin[ne]vånare, pl. premiers habitants; [h.]
aborigènes (ibl. autochtones) »lia i pl., jfr
urfolk.
urinllorgan, anat. voies* pl. urinaires; sjukdom i
~en maladie* des v.* u. -prov, iuk. 1.
échantillon d’urine*. 2. analyse* de l’urine*, -rör,
anat. [canal de l’]urètre; inflammation i *~et
läk. äv. urétrite*; dröppei blennorragie*; värk i
noet läk. urétralgie*. -stämma, uik. rétention*
d’(de l’)urine*; difficulté* extrême d’uriner;
strangurie*; ischurie*. -syra, kem. acide urique
(hippurique, urobenzoïque). -syrad, kem. p. a.
-t salt, sel urique; urate. -våg, läk. pèse-urine,
-väg, anat. voie* urinaire; méat [ur.]; noar, se
-organ, -ämne, kem. urée*. -ÖS, a. urineux; de
la nature de l’urine*.

Urisjön, npr. geogr. le lac d’Uri.
urkalk[stsn], geol. caLaire primitif,
urkanton, canton primitif [de la Suisse],
urkedja, chaîne* de montre*; snodd (av hår, etc.)
cordon de m.*

urklamma, t. ~ ankarkättingen démaniller
la chaîne de l’ancre*,
urklipp, coupure*, -a, t. découper; ibl.
échan-crer. -ning, découpage; découpement; fbi.
échancrure*. -s|roman, roman à découper (el.
urklippt découpé [d’un journal]; [r.-]feuilleton.
urkok|’a, t. extraire par la cuisson, se 2. koka

ur; no kött faire consommer de la viande,
-ning, coction*; cuisson*, -t, p. a. trop cuit,

urkomisk, a. extrêmement comique (F drôle);
du plus ‘haut c.; cocasse; F tordant (F à se
tordre).

urkoppling,elektr. ~ av strömmen
intermittence* du courant,

urkrafsa, t. retirer [en grattant], se krafsa ur.
urkraft, force primordiale (primitive), -ig, a.
d’une force extrême; extrêmement (ᚼ
excessivement) fort,
urkragning, ark. saillie*.


urkramlla, t. exprimer; biodiginr faire dégorger,

se krama ur. -ning, expression*.
urkristen,«. chrétien primitif, -dorn,
christianisme primitif,

urkund (-en, -er), document; acte [authentique]; ibl. charte*; diplôme; stiftelscno acte
de fondation*, -lig, a. fondé sur des
documents; authentique, -s|samling, recueil de
documents; cartulaire; ⓞ; ibl. archives* pl.

urkälad, p. a. dégelé.

urkälla, fig. source* [eg. primitive]; origine*

[till, för de], se ursprung.
urladdl|a, t. décharger; fig. äv. exhaler; donner
libre cours [à]; ~ en bössa, en stapel déch.
un fusil, une pile; ~ sitt dåliga humör exh.
sa mauvaise humeur; déch. (donner 1. c. à)
sa bile; ~ sin vrede déch. sa colère. ~ sig,
refl. se déch.; om åskväder éclater, -are, fys.,
elektr. excitateur; arc conducteur, -ning,
déchargement; fys. décharge*; successiv,
ögonblicklig no fys. décharge lente, instantanée,
urladdningsi|bord, elektr. excitateur universel,
-fenomen, fys. phénomène de décharge*,
-gnista, elektr. étincelle* de d.* -ström, elektr.
courant de décharge*, -stöt, elektr. coup de d.*

urlak||a, t. laver; lessiver; passer à la lessive;
extraire par la lixiviation; ngn gg dessaler; fig.
F éreinter; F vider, -ande, -ning, lavage;
lessivage; lixiviation*; ngn gg dessalement,

urlastlla, t. décharger; ~ ett fartyg, en vagn
déch. un navire, une voiture; ballast ur
ett fartyg délester un n.; ~ trä ur d:o
débarder. -are, déchargeur; ibl. débardeur,
-ning, déchargement; ibl. débardage.
urlerskiffer, geol. schiste argileux précambrien
Ui’lyfti|a, t. enlever; ibl. sortir, se lyfta tir; " ⚙
typ. mettre sur la galée; ~ en dorr s. une
porte des gonds, -ning, enlèvement; ibl.
sortie*; ⚙ typ. mise* sur la galée.

urmakarlie (-n, -), horloger, -fil, ⚙ lime*
d’h. -hantverk, -konst, horlogerie*, -svarvstol,
⚙ tour d’horloger, -verkstad, atelier
d’hor-loger; [at. d’]horlogerie*, -yrke, >e
-hant-verk.

urmakeri (-et, -er), [fabrique" d’]horlogerie*.
-arbetare, ouvrier horloger,
urmakerska, horlogère.

urminnes, a. oböjl. a) immémorial; ~ härd
possession immémoriale [et non interrompue];

* Feminin. F Familjärt. P I lägre språk.Mindre brukl.Militärisk term.Sjöterm.Teknisk term. ‘h aspirerat h.




<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:09:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfr1922/1907.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free