- Project Runeberg -  Svenska folksagor /
75

(1875) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, George Stephens With: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Vallaremannen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VALLAREMANNEN.
75
lika sorgsen som de; ty den fagra konungadottern lekte
i hans hug både dagar och stunder.
En natt kom det vallaremannen före i sömnen, så¬
som stod den lille elfvekonungen framför hans säng
och sade: »Ät norr! åt norr! der har du din drottning».
Då blef svennen så glad, att han spratt upp och vak¬
nade, och se, då stod den lille gubben ännu qvar och
vinkade: »Ät norr! ät norr!» Dermed försvann han, så
att vallaren visste inte rätt, om det hade varit han sjelf
eller blott en synvilla. Men när dager vardt ljus, gick
svennen upp i borgstugan och begärde komma till tals
med konungen. Häröfver undrade alla konungens tje-
nare, och köksmästaren sadg: »Du har nu vallat i så
många år, att du kunde väl få tillökning i lön och kost,
utan att tala just vid konungen sjelf». Men vallaren
stod fast vid sin begäran och lät förstå, att han hade
någonting helt annat i sitt sinne. När han så kom upp
i salen, sporde konungen efter hans ärende. »Jo», sva¬
rade vallaren, »jag har tjenat dig troget i många år,
och nu bedes jag orlof att få draga bort och uppsöka
prinsessan». Då blef konungen vred och sade: »Huru
vill du, som går vall med fä, tänka på det som ingen
kämpe eller konungason mäktat göra?» Men vallaren
svarade frimodigt, att han skulle uppsöka prinsessan
eller för henne tillsätta lifvet. Då lät konungen sin vrede
fara och tänkte på det gamla språket: att »ofta sitter
skarlakans hjerta under vadmals kappa». Han gaf så
befallning, att vallaren skulle utrustas pä det bästa, med
gods och gångare, och hvad annat han behöfde. Men
svennen sade: »Jag passar inte på hvarken gods eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:13:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfsagor/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free