Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Vallaremannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VALLAREM
ANNEN.
76
gångare, gif mig blott edert ord och orlof och litet kost
på vägen.» Derefter gaf han sig å stad, och konungen
önskade honom lycka på färden; men alla smådrängar
och andra tjenare i kungsgården logo öfver hans våg¬
samma företag.
Svennen vandrade nu mot norr, såsom elfvegubben
hade lärt honom, och kom så lång en väg, att det väl
icke kunde vara mycket igen till verldens ända. När
han så hade färdats öfver berg och vilda stigar, kom
han slutligen till en stor sjö; midt i den sjön var en
grönskande ö, och på ön låg en stor kungsgård, ännu
mycket ansenligare än den, hvarifrån vallaren hade kom¬
mit. Svennen gick så ned. till sjöstranden och skådade
kungsgården på alla sidor, och bäst han såg sig om¬
kring, blef han varse en jungfru, med fagergult hår,
som stod vid vindögat och vinkade åt honom med ett
silkesband, sådant konungadotterns lam plägat bära.
Då hoppade hjertat i hans bröst, ty det kom honom så
före, att det inte kunde vara någon annan än prinsessan.
Han satte sig nu att eftersinna, huru han skulle komma
öfver vattnet till den stora kungsgården; men ingen¬
ting stod honom till råda. Andteligen föll honom i
minnet, att han väl kunde pröfva, om de små elfvorna
ville hjelpa honom. Han tog derför fram sin lilla ben¬
pipa och blåste en lång, uthållen ton. »God qväll!»
sade i det samma en röst bakom honom. »God qväll
igen», helsade svennen och vände sig om. Då stod
framför honom den lilla pilten, hvars glasskor han en
gång hade funnit i gröngräset. »Hvad vill du mig?»
sporde elfvegossen. Vallaren svarade: »Jo, jag beder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
