Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra berättelsen. Om Hjalmar och Ingeborg - Andra kapitlet. Om Hjalmar den hugfulle och Örvar-Odd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sitt folk gà in på Hjalmars vikingalag. «Den vill jag
höra,» svarade Odd, »innan jag samtycker dertill.»
Hjalmar sade då vilkoren, nemligen: 1) Att aldrig äta
rått kött eller dricka blod, Hvilket tycktes vara
vargamat, ej mannamat. 2) Att aldrig plundra
krämareskutor eller bönder, utan vid strandhugg[1] betala allting.
3) Att aldrig våldföra qvinnor. Den som bryter
häremot skall mista lifvet, hvem han ock är. Odd
underkastade sig dessa vilkor, och de ingingo alltså
foster-brödralag. Detta tillgick enligt bruket på följande sätt:
De lösskuro en ganska bred torfremsa, så att ändarna
sutto fasta i jorden, och upplyftade remsan på spjut.
Derpå trädde de båda männerna derunder, sårade sig
och läto sitt blod flyta tillsammans i mullen. Sedan
knäböjde de och svuro, »att ett och samma skulle
öfver dem gånga; samt att hämnas hvarandras död,
såsom bröder.» Alla Gudar kallades till vittne öfver
denna ed, hvilken slutligen bekräftades med ett
handslag. — Härpå draga fosterbröderna ut i härnad och
vinna stora egodelar under sommaren. Om hösten
bjuder Hjalmar Odd att fara med sig till Uppsala och
öfvervintra der. Odd jakar härtill, och så skedde.
Konung Ane emottog dem väl, och gaf Odd efter någon
tid fyra gårdar.
Ane hade en dotter, som hette Ingeborg, och var
hon den fagraste och visaste jungfru. En gång, dà
Odd och Hjalmar talades vid, sade Odd: «Hvarföre
begär du icke konungadottern; ty jag ser, att eder håg
faller väl tillsammans?» Hjalmar svarade: «Nog har
jag begärt Ingeborg; men konungen vill ej gifta
henne med någon, som icke har konunganamn.» «Då
skola vi,» säger Odd, »till sommaren samla vårt folk
och förelägga konungen tvenne vilkor: antingen att
slåss med oss eller gifva dig Ingeborg.» Hjalmar
svarade: «Icke må jag det göra, ty Ane är min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
