- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 1. Innehållande Hedniska tiden /
22

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra berättelsen. Om Hjalmar och Ingeborg - Andra kapitlet. Om Hjalmar den hugfulle och Örvar-Odd - Tredje kapitlet. Andgrims söner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

konung, och jag har lofvat honom tro, såsom
landlvärnsman
»[1]. De suto der alltså vintern öfver. Om
våren foro de ut i härnad och vunno stora rikedomar,
ty ingen kunde stå emot dem, men om hösten kommo
de åter att vintra öfver i Uppsala. På ett af dessa
härnadståg fick Odd af en prinsessa på Irland en
silkesskjorta, som var så gjord och tilltrollad, att intet
jern bet på den, och så länge Odd bar henne, skulle
ingenting, hvarken jern, eld eller vatten, skada honom,
så framt han ej flydde; ty då kunde hon ej längre
skydda honom. Odd tyckte sig häri hafva fått en
kostelig ting, och lade aldrig af sig denna skjorta.

TREDJE KAPITLET.


ANDGRIMS SÖNER.



På Bolmsö[2] lefde denna tiden en kämpe, benämnd
Andgrim, och hans hustru Eyvor. De hade tillsammans
tolf söner. Den äldste het Angantyr och var hufvudet
högre än de andra, samt tapprare och förmer än andra
män. Han hade af sin fader fått det goda svärdet
Tirfing, hvilket smiddes af dvergar åt Odens sonson
Svafurlane, och hade den egenskap, att det bet på allt och
gaf ständig seger åt den, som förde det. De öfriga
elfva bröderna voro äfven stora kämpar, och ofta kom
beserkagång öfver dem, så att de dråpo sina egna män,
och gingo upp på land samt nedbröto träd och stenar.
Derföre foro de ensamma omkring; dock fingo de ej
någonsin motstånd, ty folket fruktade dem mycket och
onda sägner gingo om dem kring länderna.

[1] Landtvärnsman kallas den, som åtagit sig att värna
och försvara ett land mot fientligt anfall.
Landtvärnsmannen skulle alltid vara en stor och ansedd kämpe.
[2] Bornholm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/1/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free