- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 1. Innehållande Hedniska tiden /
110

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

110 BAtiKARS FABD TILL ENGLAND.

de delo myckel berömligt omtalas, med de ord: «all
ingen kunde jemnföras med Ragnars söner». Då får
Ragnar åter stor lust att draga i härnad, på del hans
gamla krigsära ej skulle rosta, tyckande sig böra vara
lika god mtd sina söner. Han eftertänker derföre hvart
han skall vända sig. Uti sin ungdom hade han
underkufvat en konung, som hette Hama i England; men nu
hade dennes son Ella *) gjorl uppror igen. Denue
beslöt Ragnar åter k lifva och lät derföre bygga tvenne
ovanligt stora skepp samt utrusta en väldig krigshär. Vid
ryktet härom började alla konungar deromkring frukta
för sig och hålla noga vård om sina länder. Men dà
Aslög frågade ahvart han ernade sig», svarade hau
henne: »till England». Hon sade: aall han derlill
borde hafva flera skepp». Men Ragnar svarade: k Ej är
svårt all med många skepp inlaga England; men all
göra det med bloll Ivå, det vore cll mannaprof utan
efterdöme». Aslög invände åter, ualt de stora skeppen
ej kunde löpa in i de engelska hamnarna, ulan skulle
lida skeppsbrott i skären». Men Ragnar hade satt* sig
delta i sinnet och kunde ej derifiån vikas; utan så snart
god vind blåste upp, lät han manskapet gå ombord. Aslög
iöljde Ragnar ned till skeppen och sade då: nall hon
nu ville löna honom för Toras silfskjorlel, som han
fordom hade gifvit henne».

Dig unnar jag skjorlan sida;
Sömmad Sr hon icke,
Men af hvilgrå håren
Hel är hon \’áf\en.
Ej blöda dig benen,
Ej biter dig svärdsegg
J skjortan, signad
At store Gudar.

Ragnar mottog gåfvan, och sade sig vilja följa
hennes rad. Derpå resle han; men vid affärden kunde livar

*) Ella kallas Etclred af Engelsmannen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/1/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free