Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föra, hade jag nöjet erfara, alt ni äeruli icke fann
någonting mig ovärdigt. Under den långa liden
alllse-dermera har intet kunnat förändra min föresats. Alla
mina handlingar hafva blifvit beräknade endist på
delta ändamål. Jag har hittills ingen enda gång
vacklat; och är nu färdig af sluta min roll och träda från
skådeplatsen. Mig bekymra ej ropen af hvar ken tadel
eller bifall. Enhvar må dömma mig efter sitt lynne;
jag hvärken kan eller vill hindra det. Jag vet, att
endast få skola dömma gynnsamt; men jag är
öfvertygad, alt ni är en bland dessa få. Den öfriga
hopen af menniskor känner hvarken milt lynne eller
mina skäl; emedan jag aldrig upptäckt dem för någon
mer än för eder och för en annan vän, hvilken har
en själ, nog stor och nog ädel för alt kunna, såsom
ni, uppfatta min handling. Suffcit unus, suffcit
nul-lus J). Jag föraktar resten; och om jag väljer någon
deribland till mål för mitt gäckeri, så bevisar jag
honom redan derigenom en hedrande uppmärksamhet.
De, som dömma efter vanliga grunder, skola
visserligen för dömma min handling; men jag ämnar aldrig
göra mig besvär med att för sådana personer
rättfärdiga milt uppförande. Under den myckna ledighet,
som jag nu förberedt, blifver jag dock aldrig nog
sysslolös för alt hinna tänka på dylika menniskor.
Tiden skall användas till att granska milt förflutna
lif och till alt rätta mina fel, utan att likväl förvånas
öfver dem, utan alt ångra dem. Jag skall hafva den
trösten, den glädjen alt minnas, huru jag villigt
bevisat menniskor välgerningar, allvarligt straffat den
brottslige, aldrig fällt den oskyldige, utan snarare
skonat den skyldige. Jag har städse föredragit
statens bästa framför alla andra bevekelsegrunder, och
för dess välfärd uppoffrat allt, och det med
glädje, och jag kan öfver min statsförvaltning icke göra
mig någon enda förebråelse. Jag innehade utan öfver-
’) En är nog, ingen är nog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
