- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 10. Drottning Kristina. Afd. 2 /
328

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FY RA TI ONDE FÖRSTA KAPITLET.

KRISTINAS FÖRHÅLLANDE TJLL FRANKRIKE.

Alltsedan mordet på Monaldeschi och Kristinas
andra resa till Paris hade förhållandet mellan henne och
dervarande hof varit temligen kallt. Denna känsla
ö-kades nära nog till hat å drottning Kristinas sida, då
Frankrike år 1674 inledde Sverge uti det krig,
hvari-genom hennes underhållsländer blefvo härjade och
hennes inkomster minskade. Kristina klagade bittert öfver
Frankrike och sökte, såsom vi berättat, tvenne gånger
ingå förbund med dess och Sverges fiende kejsaren, i
afsigt att med dennes tillhjelp eröfra Bremen och
Pommern. För att tillbaka förtreta Kristina, lät franska
hoivet från trycket utgifva de berättelser, som Chanut
och Picques, dess i Stockholm varande sändebud hade
från 1646 till 1654 inskickat rörande tillståndet i
Sverge Denna bok, under namn af Chanuts anteckningar,
är bekant såsom den rikaste källan för Kristinas historia,
och på många ställen för henne mindre gynnande. Då
drottningen under de sednare regeringsåren omfattade
Spaniens parti, tyckes visserligen den franska
författaren hafva med en slags skadeglädje framdragit hennes
svagheter och misstag, dock aldrig med afsigt tillåtit sig
osanna eller vrängda framställningar. Kristina
beskyllde honom dock för sådana och begärde upprättelse af
franska regeringen. Men, emedan hon snart derefter
beslöt anhålla om denna sistnämndes biträde för sina
afsigter på Pommern och Bremen, blef hon tvungen
att tigande svälja sin förtret. I förtrognare sällskap
talte hon dock om saken med vanlig stolthet. I ett bref
till Bourdelot yttrar hon: all förlala mig, det är
detsamma som all angripa solen. En smula filosofi
lyfter mig så högt deröfver, alt jag af sådant folk icke
kan från någon sida såras.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:15:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/10/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free