Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under de häftiga misshälligheterna, som hela tiden
bortåt söndrade påfveliga och fransyska hofven, hade
Kristina alltid och bestämdt tagit det förstnämndes
parti. Ludvig den fjortonde lät henne vid åtskilliga
tillfällen känna sin ovilja. Han lemnade hennes
breflänge obesvarade och, när drottningen af Frankrike dog,
blef Kristina, sednare än alla andra, derom formligen
underrättad. Vi gitta ej uppräkna enskildtheterna. Det
hela var ett sinåkrig, å ömse sidor fördt med fina,
men oupphörliga nålstygn.
Konung Ludvig den fjortonde ville visa verlden,
att han, oaktadt tvisterna mot påfven, forblef katolska
läran trogen. Detta var ett bland skälen till hans
företag att tvinga alla inom Frankrike varande
protestanter till ofvannämnde bekännelse. Mot de ovillige
användes våld, och man skickade till sådana socknar
en mängd dragoner, hvilka mot flera tusende af sina
värnlösa och fredliga medborgare utöfvade de
skändli-gaste och mest afskyvärda våldsamheter.
Dragonader-na, så kallade man dessa bragder, blefvo snart
ryktbara öfver hela Europa och hafva då och alltsedan
utgjort de mörkaste fläckarna på Ludvig den fjortondes
regering. De blefvo ogillade, till och med af påfven;
men öfverspäuda katoliker ansågo dem deremot såsom
en herrlig bragd, hvarigenom Guds rike samt
mensk-lighetens timliga och eviga väl främjades. Kristinas
gamla bekanta, riddaren Terlon, begärde hennes
yttrande om saken. Hon svarade. Ingenting är mera
berömligt, än alt omvända lcältare och olrogna; men
det nya sätt, konungen i Frankrike begagnat, måtte
icke vara del bästa; ly frälsaren sjelf har ej på
sådant vis drifvit sitt omvändelseverk. Dragoner passa ej
till apostlar; de förstå bättre alt plundra och mörda, än
alt öfvertyga. Jag hörer, all de också nu vidhållit denna
sin gamla vana, och jag beklagar de arma menniskor,
som blifvit lemnade i deras hand. För alla verldens riken
ville jag icke dela de olyckliga kältrarnas villfarelser.
Men de äro födda och uppfödda deri och förtjena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
