Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den 25 Mars eller dagen efter sprängningen af
Sandomirs slott beslöt Karl Gustaf våga ännu ett
försök emot Sapieha och lithauerna. Dertill valdes
smalaste delen af San. Femtio kanoner ställdes nära vid
stranden, och i skydd af deras eld börjades och
fortsattes brobyggnaden; dock endast med yttersta möda,
ty från skansarna midt emot underhöllo lithauerna en
mördande eld, så att alla timmerkarlarna inom kort
blefvo dödade. Andra kommo i stället och frampå
aftonen var bron färdig. Men när svenskarna tågat
öfver densamma, befanns, att den ej ledde till andra
stranden utan blott till en i floden liggande ö, bakom
hvilken en icke obetydlig arm af Santloden återstod.
Att upptimra en brygga också öfver denna hade fordrat
kanske en dag till, och Karl Gustaf vågade icke dröja
en timme; ty han fruktade hvarje ögonblick, att
Lu-bomirski skulle sätta öfver Weixeln och förena sig med
lithauerna. Händelsevis förefunnos trenne större båtar.
På dessa inskeppades 300 fotknektar under öfverstarne
Gustaf Kruse och Didrik De la Chapelle, med
befall-»ning att vid gifvet tecken sätta öfver floden och, om de
lyckades vinna fast fot på andra sidan, skicka tomma
båtarna tillbaka efter mera folk. Sedan skymningen
inbrutit, tågade konungen sjelf, åtföljd af en mängd
svenskt fotfolk, in på ön och böljade derifrån beskjuta
lithauerna. Tillika öppnades en dånande eld från de
femtio kanonerna, hvarjemnte trumpetstötar och
trumslag hördes från hela svenska lägret. Just under detta
döfvande och förvirrande buller, lade de tre båtarne
ut från svenska sidan. På den lithauiska höll man vakt
på sådant sätt, att bålarna, utan att blifva sedda,
landade i skygd af några strandbuskar. Svenskarna
sprun-go opp och kastade sig angripande in i den närmaste
skansen. Lithauerna, alldeles förbryllade af detta
oväntade och, som de tyckte, oförklarliga besök, råkade
genast i oordning och villervalla Vid samma tid, men
ett stycke längre ner mot Weixeln, summo några
svenska soldater öfver den Mars-kalla floden och hemtade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
