Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt framgångar mot och öfver mensklig förhoppning,
ingåfvo vanan att äfven för framtiden räkna på sådana
lyckträffar. Detta gjorde honom alltför vågsam i sina
beräkningar och gaf den slutliga segren åt hans
motståndare, ehuru desse voro mindre både snillrika och
kraftfulla.
Karl Gustaf hade ett mod, som skydde för ingen
fara. Utan tecken till fruktan talade han med
personer, som kommo från pestsmittade orter och i
stridernas faror deltog han lika med dtn ringaste soldat. Vi
hafva redan omtalat flera af de lifsfaror, han vid sådana
och andra tillfällen genomgått. Vi vilja berätta ännu
några flere. — En sen oktoberqväll år 1658 rodde
konungen på en båt ut i Öresund. Ett svenskt fartyg kom
seglande och såg icke i mörkret den lilla farkosten.
Denne sökte, men mägtade för strömdragets skull icke
komma undan. Han blef öfverseglad och flere bland
roddarne omkommo; men i ögonblicket af
sammanstötningen fattade konungen tag i gallionen och höll
sig der fasthängande till dess besättningen bjelpte
honom och likaledes Schlippenhach opp på fartyget.
Sent om qvällen elter detta äfventyr återkom han till
Kronenborg. Betjeuten, som framlör honom bar
facklan, tyckte, att denna icke brann nog klart, och slog
henne derföre mot några i porthvalfvet stående tunnor,
andra säga vagnar. Dessa voro fullpackade med krut.
Några kringstående personer sprungo till och släckte
de på krutkärlen fallna gnistorna, och konungen ryckte
facklan ur betjentens hand och lyste sig dermed sjelf
upp till slottet. — Några veckor elteråt sökte
holländska och danska flottorna att instänga den svenska i
Landskronas hamn. En dag, då sundet betäcktes af
tjocka dimmor, lät konungen, beledsagad af Terlon, uti
en liten båt ro sig ut emot fiendtliga flottorna.
Töcknet var så starkt, att man ej kunde skönja dessa
fartyg, fastän båten kommit dem så nära, att man
deri-från tydligt förnam de talandes röster. Men i ett
ögonblick skingrades dimman och båten upptäcktes. Denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
