- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 12. Konung Karl den tionde Gustaf. Afd. 2 /
133

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ilade nu med äggad rodd emot stranden, derunder
likväl föriöljd af skott från de fiendtliga skeppen.
Lyckligtvis skedde ingen annan skada, än att konungen och
Ter lon öfverstänktes af vatlen, som uppkastades af de
å ömse sidor båten nedslående kulorna. Just under
dessa farliga ögonblick sade Karl Gustaf, skämtande:
det vore rätt märkvärdigt, om historien framdeles
skulle komma att berätta, huru här i sundet ett franskt
sändebud blifvit från svenska konungens sida
borlso-padt af en kanonkula. Terlon svarade: saken blefve
än märkvärdigare, om kanonkulan loge med sig
både konungen och sändebudet. Men, tilläde han,
oaktadt äran af så högt sällskap, önskar jag likväl
alt undslippa en dylik märkvärdighet.

I sitt enskilda lif, hade Karl Gustaf många
hedrande egenskaper. Mot Maria Eleonora visade han
sonlig vördnad och mot Kristina städse och
oförminskad den stora tacksamhet, han i sjelfva verket var
henne skyldig. I fullkomlig motsats till de förra
äf-veutyren, var han efter förmälningen sin gemål
orubbligt trogen. Välgerningar glömdes cj. Den värd, hos
hvilken han gästat i Paris, bekom årligt understöd*
och den häst, hvars snabbhet under träffningarna kring
Bernburg räddat hans lif, blef lik en gammal trotjenare
med omsorg vårdad till döddagar. — För öfrigt var
han frikostig utan slöseri; tarflig, dock, när det
behöf-des, praktfull, såsom man fordrade af en konung;
mot sin omgifning öppenhjertig, älskvärd och vänlig,
dock alltid med iakttagande af värdigheten. Han tyckte
0111 ett godt bord och ett godt glas; och det säges,
att han äfven som konung stundom ur det sednare
tagit för mycket till bästa. Dock äfven efter sådana
öf-verflödiga qvällar såg man honom tidigt följande
morgonen till häst, eller vid arbetsbordet.

Karl Gustaf var af ett stolt och högstämdt lynne.
Ju flere fiender, desto rikare ära, brukade han säga.
Fordna oförrätter glömdes ädelmodigt. En svensk hög
herre hade ifrigt motarbetat Karl Gustafs tronföljd, så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:15:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/12/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free