- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 16. Karl den elftes historia. H. 2. Gungstlingarna, enväldet och förmyndare-räfsten /
95

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

* den ovilja, för hvilken det var utsatt både från
konungens och folkets sida.

Med alla dessa brister, alla dessa missbrak, var dock
svenska riksrådet den tidens säkraste försvar mot
konungens envälde, och för folkets medborgerliga frihet.
Bönderna kunde väl i ett uppror slå ihjäl förtryckande
adelsmän eller afsätta tyranniska konungar, men att
införa och vårda medborgerlig frihet och ordentligt
samhällsskick, dertill voro de ännu alltför råa och
okunniga. Knappt några få bland deras fiksdagsombud
kunde läsa innantill eller skrifva sina namn. Borgerskapet
var svagt och magtlöst såsom vanligt den tiden.
Pre-sterna berodde efter reformationen af konungen och
hyllade vanligtvis den då rådande och för konungsligt
envälde gynnande tidsandan. Den gamla, jordrika adeln hade
såsom landets mest kunniga och sjelfständiga
samhällsklass fordom både mägtat och vetat försvara den
medborgerliga frihet, som då förefanns. Men från år 1649
till 1680 hade dess blott adliga medlemmar blifvit ökade
från vid pass 320 till 960, d. v. s. de hade på 40 år
blifvit tredubblade. Största delen af tillökningen bestod
af personer, som gjort sin lycka genom konungamagten
och hvilka utan egen sjelfständig förmögenhet kunde
blott genom samma konungamagt och såsom dess
ämbetsmän upprätthålla sitt anseende. Mängden af dessa
herrar hyste alltså benägenhet för enväldet och förlamade
helt och hållet den öfriga adelns försvar för landets
gamlA frihet.

Om också rikets ständer velat uppträda mot
konungaväldets missbruk, så hade de dertill med undantag af
beskattningsrätten föga laglig magt. Regeringsformen af
1634 tillerkände visserligen åt deras beslut en afgörande
vigt; meri det var icke ttog tydligt och allmänt
medgif-▼et, att denna stadga gällde äfven för fullmyndiga
ko-t nungar. Den äldre allnfånt antagna riksdagsordningen
( af 1617 tillerkände dferGrtiot åt ständerna endast
rättigheten ätt gifva råd bch betänkänden, men åt konungarna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/16/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free