Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
magten att deraf oberoende välja och vidtaga de
åtger-der, som dem bäst syntes.
Det enda lagliga band på regentens magt var
således först hans eget åliggande att vid sina
regeringsåt-gerder alltid höra rikets råd; och sedan rådets
åliggande att alltid ärligt påminna konungen om rikets rätt
och nytta. Detta var visserligen blott ett moraliskt band,
men likväl ganska starkt. Det var nästan omöjligt för
en konung att i längden regera på ett sätt, som af hans
lagliga rådgifvare ogillades.
Att åter till sådana ämbetsmän välja landets
ut-märktaste personligheter, derlill var konungen för £in
egen heders skull tvungen. Att sådana måste vanligtvis
tagas ur högadelns leder, detta blef en nödvändighet,
dels för privilegier och gammal häfds skull, dels emedan
förnämligast i denna samhällsklass funnos kunskaper,
bildning och statskännedom i tillräckligt hög grad för
ifrågavarande ämbete. Rådet bestod således för det
mesta af personer, hvilka, rika, kunniga och både ätt- och
ämbetsstolta, ogerna ville underkasta sig enväldets ok.
De tillhörde och voro på sätt och vis ett uttryck af deo
gamla svenska jordadeln, de gamla så kallade
Storbön-derna? hvilka från fäder och förfäder hade ärft en stark
frihetskänsla, och som derjemnte i besittning af mycken
förmögenhet voro af regeringsmaglen nästan helt och
hållet oberoende. Bakom denna högadel, och af
densamma dels skyddade, dels återhållna, stodo de öfriga
stånden med sina mer och mer framåtskridande anspråk
och rättigheter. I spetsen för denna samhällsklassernas
gradvis stigande frihet framträdde rikets råd såsom dess
högsta och hittills förnämsta och lagliga uttryck. Det
första och nödvändigast^ villkoret för enväldets införande
var således att tillintetgöra rådets anseende och lagliga
magt. Huru Karl den elfte och hans gunstlingar
här-vid gingo till väga; och huru de för sådana afsigter
begagnade ofrälsemännens afund mot adeln, småadelns afund
mot högadeln, och sluteligen högadelns fel och inbördes
oenighet, delta allt skall framställas i de följande kapitlen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
