Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
personer och tjenare. Med flit eller af slump valda,
inneburo dock anförde ord den möjliga tydningen, att
rådet skulle i anseende till (icke konungen utan)
riket och ständerna kunna betraktas icke blott
som konungens, utan ock som rikets råd, d. v. s.
såsom försvarare af rikets och ständernas rätt.
Förmodligen har konungen i början icke fästat någon
uppmärksamhet härvid, ty just i följe af denna
skrif-velse blefvo de tvänne riksråderna lagna till nåder
igen. Men någon tid efteråt hakade man sig fast vid
nämnde ordalag och ville deri se ett listigt försök
till bibehållande af rådsherrarnas vid hofvet hatade
med-larekall. Saken kom till tals på följande sätt. Kort efter
det Klas Fleming utnämndes till riksråd, skickade Karl XI
honom den besynnerliga hälsning, att konungen icke tvif*
lade på hans trohet, fastän han blifvit riksråd. Fleming
svarade genast med bedyrande af sin tillgifvenhet i alla
händelser och under alla nanin. Konungen skref åter,
att han litade på dessa Flemings löften , samt att han
dessutom hoppades, att ingen hland de andra
rådsherrarna betraktade sill ämbete såsom i någon måtto
skildt från konungens person. Detta pekade på
Sparres och Kurcks ofvannämnda i böneskriften begagnade
ordalag. Till yttermera visso lärer konungen genom
samma Fleming tillkännagifvit sin önskan, att titteln
riksråd, måtte utbytas emot den gamla af konungens
råd. I sammanhang härmed vidtog han också en
annan åtgerd, som tydligt påminner om den samtidiga
Ludvig XIV:s ryktbara sats: Velat, c*est moi. l) Han
infordrade nemligen rådets förklaring, huruvida det
funnes någon skilnad emellan konungen och riket. Det
redan förut krossade rådet svarade ödmjukt och
undfallande. De förklarade, att konungen var rikets
huf-vud, och att enhvar känner, hurusom hufvudet och
kroppen tillsammans utgöra ett; och lemmarna, dit
äf-tren rådet kunde räknas, endast af hufvudet erhålla
1) Staten, del är jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
