- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 16. Karl den elftes historia. H. 2. Gungstlingarna, enväldet och förmyndare-räfsten /
200

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ed och vördnad, de voro sin konung skyldiga. De,
som af denna hårda dom träffades, voro förnämligast Per
Brahe, Johan Gyllenstierna och Klas Rålamb; ty det
var i synnerhet dessa tre, som hade bidragit till
testamentets öfveiändakastande. De två första voro redan
döda. Klas Rålarnb ensam återstod att ansvara för den
nu så högi ogillade åtgerden. Det rådande envåldspartiet
ville gerna komma ål nämnde herre. Han var nemligen den
kraftigaste, klokaste och ihärdigaste försvararen af den
ständernas men i synneihet rådets frihet, som då för ti»
den utgjorde största hindret mot enväldets införande.
Han hade äfven i dessa farliga tider bibehållit och
modigare än de flesta försvarat sådana sina tänkesätt. Han
bade länge vägrat underskrifva den handling,
hvarige-nom rådets magt nedsattes. Han h?de öppet ogillat den
mot Arvid Ivarson tillställda förföljelsen. Han hade
ock varit så försigtig, att man icke genom
förmyndareräfsten kunnat mot honom få någon serdeles sak. S&
mycket ifrigare begagnades del nu tagna tillfället till
en efterräkning för uppträdet 1660. Såsom skyldig till
ofvannämnde mot Karl Gustafs testamente uttalade ord,
blef Rålamb genast instämd för hofrätlen; och adeln,
vågade af fruktan för konungens misshag, icke taga
honom i försvar, ickc erkänna och intyga, atl hvad han
talat, hade han talat på hela ståndets vägnar. Men Klas
Rålamb sjelf visade ingen klenmodighet. Han bad väl
om förlåtelse för möjligtvis begångna fel, samt om be«
frielse från den lillämnade rättegången. Men derjemnte
förde han ock det goda samvetets frimodiga språk. Han
upprepade Davids ord till Saul: Hvi förföljer min herre
så sin Ijenare? Hvad hafver jag gjort? och hvad
ondt är mine hand 1). På samma gång ådagalade han
klart och ovedersägligt, att hela åtgerden 1660 syftade
till konungens eget bästa. Derjemnte och slutligen
beredde han sig till det kraftfullaste försvar. Anders
Lillie-hök och Johan Sperling hade också nog mod att en-

4) 1 Sam. 26: 18. Brah. Fol. VIII.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/16/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free