- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 16. Karl den elftes historia. H. 2. Gungstlingarna, enväldet och förmyndare-räfsten /
229

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

deras rättighet saknades dock ej. Ganska vådlig var t. ex*
den lära, som åtskilliga af enväldets apostlar nu
började förkunna, att nemligen foronan var rätta ägaren.
af all rikets jord; och att följakteligen de, hvilka man
nu kallade jordägare, icke förtjente detta namn, utan
hade af kronan fått sig denna jord endast till bru~
kande upplåten; och att derföre, då kronan af slika
jordinnehafvare fordrade högre eller mindre skatter,
tog hon (kronan) blott, hvad henne ursprungligen och
med rätta tillhörde; och att i följe deraf.
jord^innehaf-varne hvarken hade rättighet att vägra eller bifalla så*
dana skatter, utan blott skyldighet att dem godvilligt
betala. Likartade åsigter bade redan förut varit yrkade,
ej minst af Gustaf Wasa, men utan att hvarken då
eller nu kunna göra sig gällande. Det tycktes ock, som
Karl den elfte i det längsta velat undvika bvarje försök
att vare sig i grundsats eller verkställighet angripa den
ömtåliga punkten af ständernas sjelfbeskattningsrätt. Han
tillät sig visserligen några smärre ingrepp deri, serdeles
mot den af honom förföljda och af ofrälsestånden icke
understödda adeln; men i allmänhet finner man, att de
dryga gerder ocb bevillningar, som under hans tid
utbetalades, alltid bade blifvit hos ständerna ordentligt
begärda ocb af dem bifallna»

Men på samma gång finner man hos Karl den elfte
ett tydligt bemödande att göra sig och kronan helt och
hållet oberoende af dylika utomordentliga gerder och
derigenora också af ständerna och deras bevillningar.
Genom allehanda räfster och reduktioner sökte han
upp-drifva kronans egna både bestämda och beständiga
inkomster till den höjd, att han ej mer skulle*behöfva
några serskilda gerder och således ej heller något
ständernas bifall dertilJ. Utan att angripa
sjelfbeskattnings-rättigheten, sökte han att så vidt möjligt blifva
oberoende af densamma och att således göra kraftlöst eller
oanvändbart detta det sista band, som ständerna lagligen
kunde lägga på rikets regering» Detta mål hade han
också upphunnit, och det just vid ifrågavarande 1693

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/16/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free