- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 17. Karl den elftes historia. H. 3. Reduktions-Verken /
244

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de. Sålunda omstyrd, framtedde urkunden ett alldeles för—
ändradt innehåll. Den uppräknade alla de ifrågavarande
gårdarna och yrkade på kronans oemotsägliga rättighet till
deras besittning. Vederläggningen af dessa anspråk och
konungens medgifvande hade försvunnit.

Sedan allt sålunda var i ordning, frambar han till
Karl den elfte sin föregifna uppläckt och fäste
uppmärksamheten på de för kronan vinstgifvande följderna.
Nämnde hemmansade han, hade blifvit bortgifna före 1453
och derföre bort enligt 1527 års beslut indragas till
kronan. Delta hade icke skett. Men emedan ingen tid eller
häfd kan tillintetgöra kronans rättt så böra de nu
ovillkorligen återtagas. Af de ifrågavarande gårdarna voro för
tillfället 200 såsom frälse eller säterier i adelns och vid
pass 4000 som skattehemman i bondehand; kronans
vinning trodde man skulle uppgå till 1,000.000 d. s. m.,
allt detta efler ungefärligt öfverslag. Utsigten till så stora
fördelar blef välkommen, och Karl lofvade Schiller
adelskap och andra belöningar. Schillers mor omtalade med
glädje och stolthet den lycka, hennes son gjort, och skulle
göra; och huru han slutligen torde uppstiga ända till
värdigheten af kungligt råd.

Man tänke sig emedlertid de ifrågavarande
godsinne-hafvarnes bestörtning och förtviflan! Ingen hjelp tycktes
återstå; ty ingen bland dem anade det föröfvade
bedrägeriet.

Det fanns dock en annan person, som misstänkte
förhållandet. Det var ofta nämnde Sven Lejonmarck. Han
begärde tillbaka den bortlänta urkunden, en, två och tre
gånger; men genom allehanda förevändningar undandrog
sig Schiller återlemnandet. Slutligen måste Lejonmarck
till halfs med våld taga boken tillbaka. Han började då
noga undersöka densamma, och upptäckte dervid
bedrägeriet med så väl utskärningen som bladens ändrade
nummerföljd. Händelsevis hade också Lejonmarck förut låtit
göra ett ännu till hands varande utdrag ur det
bortskurna bladet. Utdraget hade skett af en edsvuren skrifvare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/17/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free