Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bekräftad lag samt fattade och tillkännagifna beslut kunna
utan vidare omsvep när som häldst brytas eller ändras,
så snart de tyckas stridande mot, hvad man sjelf anser
sakens inre rättvisa kräfva; — i och med detsamma, man
antagit denna grundsats, har man ock formligen satt det
personliga godtycket öfver lagen, tillintetgjort heJgden af
hvarje öfverenskommelse, förstört all säkerhet och lemnat
samhället till rof för godtycklighet och villervalla.
Löftes-och lagbrottet, som i sjelfva revolutions-ögonblicket hade
sin mer eller mindre gällande ursäkt i nödvändigheten;
detta har man gjort till en allmän och stående regel, till
en alllid loflig åtgerd. Man har förvandlat den
revolutionära laglösheten från en hastigt öfvergående brytning till
ett ständigt fortgående samhällstillstånd. Man har till lag
antagit revolutionen, som dock sjelf upphäfver all lag.
Tillämpom detta på Sverge, på Karl den elfte och
på reduktionen! Sistnämnde åtgerd innebar ett löftesbrott
och derföre också en revolution; men icke en, som blifvit,
framkonstlad af stämplingar, utan en, som var framkallad
af verkliga skäl. Om nu Karl stadnat vid 1680 års
beslut; — om han också den gången gripit än djupare, till
och med betydligt djupare, men också dermed slutat opp;
— eller om han på sin höjd fortsatt till och med
åtger-derna 1682; — så hade det varit en lycka för Sverge
och för Karls eget minne. Med den genast återvändande
säkerheten till egendom, hade i sådant fall åkerbruk, han- ,
del och all slags rörelse snart återigen uppblomstrat i
fäderneslandet. Karls eget 1680 begångna brott mot bref,
löften och besvurna konungaförsäkringar hade haft sina
ursäkter, dels den vanliga, revolutionära i sakernas
tvingande läge, dels en laglig i den af Karl likaledes
besvurna konungabalken, hvars tydliga bokstaf icke blott tillät
utan ock uppmanade till de skedda indragningarna.
Men, såsom vi sett, Karl den elfte valde en annan
väg. Öppet och formligen tillvällade han sig rättighet att
när som häldst, och när han fann det nyttigt, kunna
egenmägtigt och utan vidare omständigheter bryta sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
